31 december
Med en nyårshälsning i en liten ask blir detta naturligtvis mitt sista inlägg för året. Nu är det ett år sedan jag startade den här bloggen, det har gått fort och varit roligt. När jag började mitt ”farmorspysslande” tänkte jag att idéerna kanske skulle sina. Men det är faktiskt tvärtom, idéerna genererar nya idéer hela tiden. Och Em och Bee är en fantastisk källa till inspiration och kreativitet. Så jag hoppas att ni som följer mig fortsätter med det också nästa år.

Jag är faktiskt stolt över mina vikta kartonger. Därför ville jag göra något mer av dem. Den här gången blevdet en nyårshälsning med stjärnor, en katt med pratbubbla och en popupspiral. Att öppna locket och hitta en egen liten minivärld däri överraskar. Som sagt Gott nytt år!




26 december
God fortsättning önskar jag er alla som läser min blogg. Jag har snart haft den här hemsidan i ett år och kan med glädje konstatera att fler och fler hittar hit. Ni får gärna komma med idéer och kommentarer på min kontaktsida. Och förstås tipsa om sidan till de som ni tror kan ha glädje av Fyndiga farmor.

Nu har ytterligare en jul lagts till den långa räcka av jular som när man är far- och morföräldrar förmodligen har firat minst ett 50-tal gånger. Det kan kännas lite tjatigt, och lite mindre viktigt med åren. Men så kommer barnbarnen och kanske får man en endorfinkick av att julfirandet då får en annan innebörd.

I år julades det hos Em och hennes pappa. Det var en lisa att få komma till ett vackert julpyntat hem och bara njuta av stämningen; juleljus, julgran, glöggdoft, god mat och inte minst stjärnögt förväntansfulla barnbarn. Och att sedan kunna lämna det hela och och komma hem till tystnaden och friden fullkomligt nöjd med dagen.

I väntan på gästerna spelade jag och en liten tomtenissa (Em) spel. Hon är tre och ett halvt och klarar av och tycker att det är roligt att spela enklare spel. Om hon vinner vill säga. Vilket hon såklart gör.

Allteftersom gästerna strömmade till växte också julklappshögen till Em och Bee. Många klappar innehöll material som främjar kreativiteten; färger, penslar, block, pyssellådor och så vidare eftersom både Em och Bee älskar allt ”pysslande”. Av mig fick dock Bee en docksäng med tillhörande sängkläder och tomteklädd docka. Bee som är två och ett halvt har nämligen kommit in i ”mammafasen” och då är det mycket viktigt att kunna bädda ner och stoppa om sina dockbarn på ett värdigt vis.

Under juldagspromenaden stötte jag på graffititomten med sin passande devis just dagen efter julafton.

17 december
Exakt en vecka före jul kommer här ett sista-minuten-tips på julkulor som jag har gjort och som är både enkla och roliga att göra. Dessutom lite ovanliga eftersom de har så klara färger. Pryder sin plats i granen likaväl som i fönstret, eller varför inte bara lägga dem i en skål som dekoration på julbordet.

I går när jag sneddade genom min närmsta lilla park upptäckte jag trädet med lussekatter. Någon empatisk fågelvän har hängt upp ett hundratal lussekatter till hungriga småfåglars och förbipasserandes förtjusning.

12 december
Jag har redan fått ett julkort med posten. Det var från Em. Hon hade med stort allvar skrivit sitt namn över en kartongbit som pappan klippt ut och gjort som julkort. Väldigt glad blev jag. Det är roligt att få fysisk post och extra roligt med hemgjorda kort.

Om inspirationen sätter in så tipsar jag här om de varma ”pälskorten” som går snabbt att göra och blir snygga och mjuka och sköna att ta på. Pop-up kortet med hjärtat är lite pyssligare men är värt det, för jag garanterar att kortet blir en välkommen överraskning när spiralen med hjärtat poppar upp vid öppnandet av kortet.

Av en av mina vänner får jag varje år ett konstkort. Det är alltid spännande att se vad han associerar mig med för konstverk. Väldigt finurligt. En annan av mina vänner har hittat ett gäng
gamla kort från 40-talet med målade idylliska motiv. Jag har fått ett par. De är jag rädd om.



10 december
Var är snön? Trots julstjärnor i var och varannat fönster, ljusslingor på balkonger och fasader, disneygranen på Skeppsbron och lysande älgar i fontäner och på torg, känns det mer som en av de hopplösaste av höstdagar än att det bara är två veckor kvar till jul. Regnet piskar, stormen viner och efter att ha kämpat mig fram på cykeln i mörker, blöta och motvind sitter jag nu ganska frusen och ruggig i min arbetslokal och skriver detta.

Jag har i alla fall gjort en julklapp. Ett memory. Em och Bee är båda hängivna memoryspelare. Bee har ännu inte riktigt förstått reglerna, men hoppar av glädje när hon hittar två likadana bitar efter att ha vänt alldeles för många på en gång. Em, som är ett år äldre, spelar däremot med stor finess. Hittills har jag aldrig lyckats vinna över henne.

För ett par veckor sedan var det loppis på min gård. Då köpte jag bland annat ett dominospel i en fin trälåda för en femma. Träbitarna inuti passade bra att göra till memory. Och det fina med det här memoryt är att alla motiv är saker som tillhör Em och Bee.



28 november
Tiden går fort. Alldeles för fort. Har man nu som jag startat upp en pysselblogg så gäller det att hänga med i pysselsäsongen. I helgen är det första advent, då börjar julmånaden och kanske också julpysslandet. Därför påminner jag om några juliga pyssel idag.

Min favorit, tomten av knäckformar, blir när den är klar en riktigt uttrycksfull figur. Geleljuset blir kanske en julklapp. Änglarna av papper sitter fint i granen. Och vikta stjärnor av alla de slag likaså. Ängeln av ståltråd och silkespapper gör man förstås genom att böja till en ståltråd och klistra på silkespapper i olika färger. (Samma princip som ståltrådsdjuren.) Glitterlim kring kanterna ger ”änglaskimmer”. Fint att hänga några stycken på trådar som mobil.




25 november
Senast när Em och Bee var hos mig samtidigt och vi som vanligt var uppslukade av våra favoritbestyr: Em klippte sina små tygbitar som hon la i olika askar, Bee målade sina expressiva alster och jag pysslade med att göra den lysande snögubben, fick vi spontanbesök av Ru och hennes pappa. De små flickorna visste inte till sig av förtjusning när Ru, 7 år, också ville vara med i pysselhörnan. ”Jag vill göra en discokudde” sa Ru och Em erbjöd henne villigt att leta igenom hennes älskade stuvbitsförråd.

Vi fick lära oss hur en discokudde ska se ut. Den ska vara rund, den ska ha stjärnor och blänkande tyg, och som pricken över i ska den ha en rosett. Allt detta hittade Ru i Ems tygpåse och under stort allvar förverkligade hon sin kudde med två små dyrkande fans bredvid som storögt tittade på. Den vanligtvis så försiktiga Bee kunde inte komma Ru nära nog. Hon var hel betagen.
Undrar vad man har en discokudde till?
.


18 november
För ett tag sedan lärde jag mig ett smart sätt att göra tofsar så kallade pom-poms. Nämligen med hästskoformade pappskivor istället för runda. Snabbt går det eftersom man inte behöver ta hänsyn till ett hål i mitten som blir trängre och trängre. Jag gjorde en hel väska full av bara farten. Det blev frukter, lejon, katter och ett helt gäng som bara var mjuka bollar i knalliga färger. När Bee kom till mig i lördags och öppnade väskan med tofsarna blev hon betagen i jordgubbarna jag hade gjort. H on har nämligen en huslig period just nu så dem ville hon genast införliva i sitt "hushåll”.



1 november
Tack Kirkpatrick Macmillan för den smartaste bland uppfinningar – cykeln! För mig betyder den frihet och oberoende. Jag har i snart 40 år, så gott dom dagligen, tagit mig fram i staden, vinter som sommar, i ur och skur på min trogne ”bundsförvant” . Ståltrådscykeln här ovan har jag gjort som en tribut till denna juvel som jag tycker att cykeln är.

Em och Bee har ett helt smörgåsbord av cyklar att välja emellan när de kommer till mig. På gården där jag bor, har skett ett generationsbyte, vilket medför att det kryllar av barn och deras cyklar i alla dess varianter. Generöst nog är många av cyklarna fria att låna. Därför har flickorna kunnat prova på många olika sorter.

Just nu vill Bee helst fara fram på trehjulingarna och Em har fastnat för den stadigaste av sparkcyklarna. Gården sluttar en aning så det kan bli lite fartfyllt. Rolig och finfin träning blir det både för balans och simultanförmåga när de styr sina ekipage nedför ”backen”.



23 oktober
Två dagar i månaden hämtar jag Bee på dagis. Dels för att hennes mamma (Bees pappa jobbar på annan ort i veckorna) ska kunna ta det lugnt och slippa stressa från jobbet de dagarna, och dels för att jag tycker så mycket om att få lite egen tid med Bee.

Nu är det så att denna lilla fina tjej har en lite avvaktande personlighet, vilket gör att hon vid övergångar kan bli lite dyster till mods en stund. Så också när jag kommer till dagis för att hämta, trots att hon vet och vill att jag ska komma. Jag har lärt mig att inte ta det personligt. Faktum är att så fort vi stänger dagisgrinden bakom oss, har hon kommit ikapp mentalt och blir den glada, sprudlande lilla flicka som faktiskt har längtat efter mig och våra lekar.

Den här gången överraskade jag Bee med en present. Jag hade gjort små skålar, frukter, grönsaker och tallrikar i cernitlera till dockskåpet som hennes mamma och pappa inrett i ett av köksskåpen. Alla små saker inklusive den lilla bordsduken lade jag i en av mina hemgjorda kartonger i fina färger. Det blev lyckat, Bee skuttade genast iväg med mig hack i häl till dockskåpet, där det dukades upp till stort kalas.





11 oktober
Igår, en av de vackraste av höstdagar, promenerade Em och jag till parken, där de mäktiga uråldriga kastanjeträden just fällt sina nötter till marken. Vi fyllde våra fickor till bredden med lena, glänsande kastanjer. Vi skulle göra ”pyssel” av kastanjerna som Em uttryckte saken. Och pyssel blev det, en hel del. Kolla in på kastanjesidan. Men Ems målade ” bakelser” tycker jag nog tar priset.

1 oktober
Nu har det varit en lång klipparperiod för Em. Först med den lilla papperssaxen. Den som hon lärde sig tekniken med till fulländning. Men en papperssax är en aning begränsande. Lyckan blev därför stor när hon upptäckte att jag i hennes kullåda lagt ner en skarpare sax. Nu kunde hon äntligen klippa i tyg. Hon har fått en påse med stuvbitar som hon längtat efter att få sätta saxen i. Och jag har väl sällan sett en sån glädje i klippandets hantverk. Hon fyller den ena asken efter den andra med små tygbitar.

Jag föreslog att vi skulle göra något av de små tygbitarna. Det tyckte inte Em var så nödvändigt. Men vi gjorde i alla fall två collage. Flickansiktet hjälptes vi åt med. Jag ritade upp konturerna och penslade på klister innan vi hjälptes åt att trycka fast små tygbitar. Det andra collaget på grön botten gjorde Em alldeles själv. Hon tryckte ut av sitt lim på papperet och smackade på lite ”snygga” tygsnuttar. Det var väl kul, tyckte hon, men att klippa är roligare!



20 september
Jag jobbar som frilans, vilket periodvis kan vara tufft, speciellt när jobben uteblir. Men på många sätt är jag priviligerad, inte minst över det faktum att jag oftast kan bestämma över mina arbetstider. Ett av privilegierna är att kan jag vara med Em och Bee när de inte kan vara på dagis av någon anledning.

Nu i veckan när Bee var lite krasslig var hon med mig ett par dagar. Det är förunderligt att man kan ha en sån givande dialog med en liten tvååring. Vi diskuterar allt mellan himmel och jord. Bee bestämmer vilken väg samtalen ska ta med sina treordsmeningar. Hon testar de nya orden jag svarar med och använder dem genast. Det är så roligt och vi förstår varandra precis.

Hon ”kan själv” så det är många gånger stolen kånkas fram till diskbänken, spisen, handfatet, när hon får lust att ”jobba” lite. Hon älskar att måla, så självklart hämtar hon själv sina färger, penslar och palett, och nästan det bästa, ”kan själv” klämma ut färgerna på paletten. Papperet hon ska måla på får jag dock klippa till, men sen ska hon själv tejpa fast det på bordet där målningen ska ske. En målning – men en stor – brukar vara nog. Sedan bär det vidare mot nya lekar.

Hundarna och katterna av silkespapper och ståltråd som jag gjort intresserade Bee, hon tyckte det var häftigt att hålla upp dem mot fönstret då färgerna genast blir ännu mer klart lysande när dagsljuset silar igenom. Ståltrådsdjuren är ett alltför pilligt jobb att tillverka för en tvååring. Men att leka med dem duger gott.



15 september
Beklämmande är ordet idag. Hur är det möjligt att så många medborgare valt att i vårt lands valurnor stoppa ner kuvert med valsedlar märkta med det partinamn som är förknippat med främlingsfientlighet? Istället borde det vara en självklarhet för oss vuxna, föräldrar, mor-farföräldrar att vara förebilder för kommande generationer och stå upp för alla människors lika värde.

Men fyndiga farmor knåpar ändå vidare. Jag har gjort små kartonger med lock som man lätt viker till. Jag har inrett dem som små rum, minitittskåp kallar jag dem. Det var kul men lite pilligt att få till inredningen. Em och Bee är för små för ett sådant pilljobb, men de är väldigt fascinerade av det som uppenbarar sig när locket åker av. Små tittlådor som också är uppskattade presenter.



1 september
Den här sommaren har några av kalasen jag varit på arrangerats utomhus. Så klart, en sommar som denna! Ett av dem var Bees tvåårsdag. Bees föräldrar hade skapat ett magiskt rum i en liten park utanför deras hus. Vimplar, ballonger och girlanger svävade i träden. Solstrimmor glittrade genom grönskan och speglades mot färgerna i de dekorerade träden. Effekten blev slående – vacker och sagolik. Bee och hennes gäster mumsade tårta och hembakt och ville stanna LÄNGE i det pyntade ”gröna rummet”.

Att ha girlanger, ballonger och vimplar som sakta fladdrar i vinden på kalas utomhus är ett smart sätt att få lite extra feststämning. Funkar förstås på inomhuskalasen också.

18 augusti
Det är en njutning att se hur kreativa och fantasifulla Bee och Em är. Bee, som är drygt två år, har riktigt kommit loss som” konstnär”. Hon sveper de färgindränkta penslarna över papperet med en frenesi som den värsta dirigent. Det blir expressiva, färgglada motiv. Det yviga rörelsemönstret tarvar rejäla ”skyddskläder” så därför har jag nu sytt några lättsydda förkläden, som kan och ska färgfläckas hur mycket som helst.



6 augusti
Det här gänget mjukiskrabater har jag suttit i skuggan på min balkong och knåpat med. En dag i somras råkade jag fastna framför ett skyltfönster där det låg en helt bedårande liten zebra med snörben och små klossar till hovar. Smart utförande, tänkte jag, och tyckte att zebran med de rangliga snörbenen såg så rörande ut. Här har jag nu alltså, med den lilla zebrans konstruktion i åtanke, gjort små ”sprattlande” mjukisdjur inte större än att de får plats i en handflata. När Bee kom till mig i helgen tog hon genast den orange till sitt hjärta. Själv tycker jag att den tigerfärgade med blå fötter fick en alldeles speciell personlighet.



1 augusti
I mitten av juli bar det av på minisemester/inspirationsresa till Göteborg. Min vän och resepartner Lady, som bott en period i staden, och därför hittar hyggligt, var en entusiasmerande ciceron. Jag upptäckte en överblickbar stad med öppen vänlig stämning. En stad med piggt klingande spårvagnar varhelst man gick, vackra gröna parker att vila ut i under träd med svalkande skugga, kanalen med turistbåtarna Paddan som verkade vara hur många som helst överfyllda med turister på gränsen till värmeslag.

Vi vandrade i Haga, vi åkte till Majorna där spårvagnen måste ta sats vid ”hängmattan” för att orka upp i backen, vi vandrade efter kanalen, hade picknick i parkerna, såg van Gogh, Gauguin, Bernard, Lerin, Picasso... men gatukonsten, anslagstavlan vid Järntorget, med alla papperstussar, och de målade sidorna från ett gammalt uppslagsverk, nog SÅ SNYGGT och inspirerande.

29 juli
Vilken sommar! Värmebölja av guds nåde. Tur är det då att Ems pappa hyr ett litet hus på en fantastisk sjötomt där de har kunnat gotta sig åt bad- och båtliv dagarna i ända. Jag har också fått förmånen att njuta av några dagars skärgårdsliv tillsammans med dem. Em, som är som en fisk i vattnet,”dyker”, simmar under vattnet och kommer frustande upp till ytan, fullkomligt lycklig. Vattenvana fick hon redan som bebis när hennes föräldrar gick med henne på babysim.

En röd vattenkanna som jag hade med till Em blev favoriten för dagen. Hon vattnade på allt som gick, grönsakerna, blommorna, gräset, stenarna, fötterna och förstås – väldigt kul – på en frustande farmor.

Galen i blommor som jag är lyckades jag få med mig en bukett gullris från ”landet”. Väl hemma med blommorna i vatten tyckte jag det behövdes lite mer färg. Då petade jag ner två av mina skira silkesblommor i vasen. Det blev faktiskt snyggt och lite fräckt.

14 juli
Nu har det varit en riktigt generös sommar ett par veckor, sol och så varmt att skuggan varit att föredra. Min balkong, mitt uterum, är en ynnest att ha, där odlar jag, där äter jag, där läser jag, där syr jag, och inte minst umgås med vännerna när vädret tillåter.

Em älskar också att vara på min balkong, vattna mina blommor, blåsa såpbubblor och inte minst följa det myllrande folklivet på gatan nedanför.

Nu är Em i den åldern (3 år) att hon provar olika roller. Så nu har alla mina gamla hattar och de enkelt sydda tyllkjolarna i olika färger blivit en riktig hit. Kolla här hur jag gjorde kjolarna.



1 juli
Såpbubblor – skira, vackra, flyktiga – de fascinerar i all sin enkelhet. Både Em och Bee har haft och har härliga stunder med sina bubbelblåsare. Em har den enkla, vanliga varianten medan Bee har fått en femhövdad tingest av sin pappa. Men ack, vad fort vätskan tar slut. Därför är jag räddaren i nöden när jag fyller på deras burkar med hemmagjord såpbubbelvätska som funkar hur bra som helst.



18 juni
Två av mina nära, kära fyller år i dagarna. Bee fyller två och vars favoritdjur är igelkotten och Sima som fyller lite mer och vars favoritdjur är hunden. Därför har jag gjort deras respektive favoritdjur i kartong och satt dem på paketen som gratulationskort. Paketdjuren är lätta och roliga att göra och blir alltid uppskattade av födelsedagsbarn i alla åldrar.



9 juni
Nu måste jag berätta lite om Astrid. Hon är precis fyllda ett år och dotter till en kollega. Eftersom Astrids mamma skulle börja jobba efter föräldraledigheten och hennes pappa behövde slutföra ett viktigt uppdrag, frågade de mig om jag kunde vara med Astrid några dagar i maj och i början på juni. Vilket förtroende, jag blev stolt, men också lite nervös, hon är ju så liten och hade aldrig varit ifrån sina föräldrar tidigare.

Jag hade absolut inget att vara nervös över. Astrid och jag hade roligt ihop. Hon är en trygg liten tjej, full av upptäckarlusta – och humor. Det märktes inte minst när vi var ute och promenerade och hon satt i vagnen och pekade och skrattade och pratade på sitt eget hemliga språk.

Hon tycker om att pilla med något under barnvagnspromenaden. Favoriten är en nyckelknippa. En dag tänkte jag överraska henne med en present – en av mina stickade katter. Den med många instickade band och trådar. Tänkte att hon skulle gilla att pilla med den. Hon tog emot den med en viss värdighet. Höll katten i ena handen och nyckelknippan i den andra.

När vi promenerat ett stund kom en man ikapp oss – med katten. Astrid hade tappat den. Hon fick den på nytt och efter en stund kom en kvinna ikapp oss – med katten. Den här gången tänkte jag vara lite uppmärksam, och ser då att Astrid smygkastar katten på marken. Då, äntligen fattade jag vinken. Inte ville hon ha en katt att pilla med, hon var helt nöjd med nyckelknippan.
Jag tycker verkligen om den smarta lilla tjejen med sin stora integritet.



3 juni
Jag hade glädjen att få vara med Em ett helt dygn i helgen, så det blev mycket tid för lek och pysslande. Vi gjorde till exempel det här enkla akvariet av en kartong. Klippte till fiskar av glansigt tjockt papper och metallpapper som vi hängde upp på trådar. Em, just fyllda tre, valde att göra en stor röd fisk. Hon ritade sin ”fiskform” mitt på papperet, och eftersom Em älskar att klippa med sin lilla sax så ser hon till att det blir mycket klippa. Hennes teknik är att klippa små, små bitar från kanterna och inåt tills hon når mitten. När fiskformen äntligen är utklippt har hennes lämningar av små avklippta pappersbitar bildat en ansenlig hög. Och fisken, den blev grann!



24 maj
Em bor med sin pappa i den lilla närförorten uppbyggd på 40- och 50-talet. Det är en ren fröjd att tillsammans med Em, en solig dag, promenera till det lilla torget, sitta på de generöst tilltagna bänkarna kring den porlande fontänen och dess vattenglittrande bassäng, och njuta av åsynen av lyckligt lekande och plaskande barn. Det var verkligen ett genidrag att planera in en fontän med tillhörande barnvänlig bassäng på torget.

Nu har värmen kommit och många med oss, gamla som unga, söker sig till torget. Där sprudlar av liv och skön harmoni. Man fikar, picknickar, solar, klättrar och leker på de generösa, mjukslipade träbänkarna. Jag och Em har köpt jordgubbar från torgståndet som vi mumsar i oss i solen. Em blåser såpbubblor, plaskar i vattnet, klättrar på krokodilen, noshörningen och lejonet, skulpturerna kring torget, och vill aldrig gå hem. Inte jag heller.

Dagen har dock ett slut, dockan stoppas ner i sin vagn, mössan åker på och Em och jag vandrar den korta vägen hem där pappan och middagen väntar.

12 maj
Nu har jag hämtat Bee på dagis flera gånger och det har tidigare gått bra. Men så kom den här dagen, som naturligtvis också måste inträffa, när hon blev ledsen för att det var jag och inte mamma eller pappa som hämtade. Hon hade glömt och kunde inte dölja sin besvikelse. Jag försökte muntra upp henne med alla medel jag hade till buds, men förgäves. Inte ens den lilla mutasken med söta, torkade bär gladde henne.

Väl hemma i väntan på Bees mamma försökte jag få med henne på de lekar som hon brukar tycka om, men hon var inte på humör. Till slut tog jag fram den lilla runda ”teaterapan” i filt som en av Bees mammas arbetskamrater gjort, och se, då vände allt. Nu blev livet ljusare igen, Bees tårar torkade och vi hade roligt, interagerade kring den lilla apan. Och Bees mamma kunde, tack och lov, mötas av en glad flicka.

Apan inspirerade mig till att göra runda gubbar och djur av filt och tyger, fastsydda på billiga armringar köpta i flerpack.



8 maj
Em har fyllt tre år. Vilken härlig ålder det är. Hon är så kreativ, älskar att rita, måla, klistra... men allra bäst just nu är att klippa. Hon har en egen sax i sin kullåda hos mig som hon använder med glad frenesi. ”Jag klipper och klipper” säger hon samtidigt som hon klipper sina målade alster till konfetti.

Naturligtvis är hon nu också en väldigt omtänksam ”mamma” till sina dockor som hon har med sig när hon kommer. Det är väldigt viktigt att de kläs av och bäddas ner ordentligt för att sova middag. Och de ska ligga mjukt och gosigt på mysmattan. Lilla stolen dras fram till sängen och de små kopparna i dockservisen fylls med vatten och ställs på stolen ifall de skulle bli törstiga. Sen får man vara tyst och tassa ut på tå medan hon nogsamt stänger dörren om dockorna. De behöver dock inte så lång sömn, sisådär tre minuter.

På sin treårsdag fick Em en liten sulky av mig till sina dockor. Så nu blir det långpromenader mellan köket hallen och vardagsrummet. Runt runt. Sämre kan man ha det som docka.

Em älskar min hemgjorda glass. Därför överraskade jag henne med en glasstårta. Vaniljglass, hallonglass och hallonsorbet i olika lager. Det blev mer än godkänt.




27 april
Jag har sagt det förr, men säger det igen: papper är ett fantastiskt material att skapa utifrån. När jag i fredags skulle träffa lilla Astrid 11 månader som också tycker att papper är härligt (att riva och bita i) funderade jag på att göra något av papper till henne som hon kunde känna på, riva i, smaka på. En tofs av papper, går det?

Det gick bra. Först gjorde jag några av kräppapper, det blev de färgglada på bilden. Men att stoppa dem i munnen är inte att tänka på, kräppapper färgar av sig när det blir blött. Då kom jag att tänka på hur idogt Astrid rev sönder servetterna förra gången vi träffades. Alltså gjorde jag en av servetter. Det blev den vita med lite lila i. Mjuk och len. Härlig att känna på, riva i och smaka på. Det tyckte i alla fall Astrid.




22 april
Det blev en fantastisk påsk med sol och värme. Jag har gjort i ordning min balkong och har – äntligen – kunnat njuta av att sitta där igen i solskenet med kaffe, macka och en god bok.

Det bästa med påsken var ändå att se lyckan hos Em och Bee när de öppnade sina överraskningsbollar på påskafton. De blev glatt förvånade när de upptäckte de små sakerna som uppenbarade sig allteftersom de vecklade upp pappersremsorna. Och de fägglada ”lämningarna” lockade även de till lek. Jag kan verkligen rekommendera den formen av present till de små barnen.



14 april
De flesta barn verkar fascineras av djur. Så också Bee. Lyckan är stor när någon av de tre utekatterna som bor i grannskapet visar sig. Häromdagen när hon och jag satt i sandlådan och gjorde sandkakor, kom den ena, en svart smidig skönhet, förbi. Bee släppte genast hink och spade och krånglade sig ur sandlådan för att bättre kunna följa kattens färd över parken.

Till och med mina enkla papperslantdjur fann Bee nöje i en liten stund. Hon är ännu lite för liten för att kunna delta just i detta skapande. Men djurens läten kan hon härma, och det var ganska kul att ta bort benen och försöka sätt dit dem igen.

11 april
Nu har Bee gått på dagis i tre månader. Hon tycker om att vara där, men alla nya intryck gör att hon är ganska utmattad vid dagens slut. Nu när hon känner sig trygg i sin grupp, och vant sig vid dagiset och dess rutiner, blev det dags för mig att hämta henne för första gången utan att någon av föräldrarna var med.

Viss kändes det lite pirrigt. Tankarna gick: tänk om hon blir ledsen, tänk om hon vägrar att följa med, tänk om hon... och så vidare. Därför försökte jag ha i minnet vad hennes kloka mamma sa till mig innan: känner du dig trygg med situationen, så känner sig Bee också trygg.

Det gick hur bra som helst. Min strategi var att Bee fick visa mig var kläderna hängde, var vagnen stod, vilken grind man gick ut genom, osv. Med stort allvar och mäkta stolt visade hon mig tillrätta, utan ord, för hon pratar inte mycket ännu. Och gissa vem hon ville vara med hela kvällen sedan fast mamma också var hemma? Just det, ytterligare ett härligt genombrott i vår relation.



5 april
Så länge barnen är små får man passa på. Minnet av forna tiders ”bildskärm” – flanellografen – återuppväcktes och jag skred till handling. En lagom stor” skärm” tillverkades och jag klippte ut figurer och bokstäver i filt, många, som jag la i en fin plåtask. Det blev riktigt lyckat, för det var det första Em tog sig an när hon kom till mig i går. Även pappan blev förtjust och började planera för en större att sätta upp på väggen hemma i Ems rum.




28 mars
Den blåaste himmel som skådats på länge bjuds man på idag. En riktigt fin vårdag alltså. Vad passar då bättre än att tipsa om den här överraskningsbollen som med sina klara färger kan associera till blå himmel och lysande sol.

Principen är att man lindar in olika små saker med kräppapper i olika färger och formar det hela så gott det går till en boll. Det blir en rolig stund när barnen lindar upp remsorna och upptäcker alla små saker och kanske godisbitar som uppenbarar sig. Ett alternativ till påskägg?




21 mars
Ett litet bakslag, våren kom av sig. Två decimeter snö föll i går. Men det är ju bara mars, så varför förvånas. Men idag skiner solen igen och snön är borta. Och snart kommer såna här små krabater att kravla fram från sina hålor, då är det vår på riktigt.

Lilla Bees favoritdjur är just igelkotten. Hon har ganska många mjukisigelkottar hemma hos sig. Att det är igelkotten som fascinerar henne beror nog på hennes entusiasmerande pappa. Han har med förtjusning visat, härmat och pekat på sitt eget favoritdjur igelkotten, i böcker och små naturfilmsnuttar. Självklart blir man betagen, och de är verkligen fantastiska djur. En av de äldsta däggdjuren i världen och kan ha så många som 7 500 taggar.
Nu har jag gjort en liten igelkottfamilj, mamma och två ungar, som Bee kan leka med när hon är hos mig.




17mars
Nu är det exakt en månad till påsk. Dags för lite fler påskpyssel. Här har jag gjort den fulaste påskkäring man skådat på väg till Blåkulla på sin kvast. Idag tänker man nog inte på att påskkäringarnas ursprung är de tragiska händelser som häxprocesserna var på 1600-talet när starka kvinnor som utmärkte sig blev anklagade för att vara häxor och brändes till döds på bål.

Är man kristen så är påsken både sorg och glädje i Kristus korsfästelse och återuppståndelse. Men för mig betyder påsken vår, sol, fågelkvitter, snart sommar. Och för att inte tala om påskbordet med sill, lax och ägg. Min Ruvande Rut ska få ta plats på påskbordet i år, likaså de färgglada fåglarna/tupparna. Det kommer de minsta att gilla, tror jag.

8 mars
Innan Em och Bee fanns hade några av mina närmaste vänner redan fått barnbarn. Förundrat konstaterade jag att vännerna blev helt stjärnögda så fort deras barnbarn kom på tal. Några av barnen träffade jag också på lite närmare håll och, ja visst, små barn är gulliga, men SÅ fantastiska är de väl inte, tänkte jag då. Och vännerna tyckte plötsligt att meningen med livet var att få vara barnvakt åt barnbarnen. Jag förstod ingenting.

Nu förstår jag. Detta är något helt annat än det man upplevde med sina egna barn. Att vara med sina barnbarn är total närvaro, mindfulness rakt av. Jag kom att tänka på vad en av mina manliga vänner sa om att vara barnvakt åt sitt då tvååriga barnbarn:
”Han kommer till mig, går sin utstakade runda från rum till rum för att konstatera att allt är på sin plats, när det är avklarat, leker vi oavbrutet tills föräldrarna kommer och hämtar honom och först när de gått sätter jag mig ner helt utpumpad och tänker min första medvetna tanke på flera timmar och det är hur mycket jag älskar honom.”

Det är så det är. Att vara med Em och Bee är att helt och hållet glömma sig själv, sin vardag, sina bekymmer, för några timmar åt gången. Aldrig kunde jag tro att jag skulle njuta så av att leka med dem på deras villkor timme efter timme. Att jag skulle bli lika genuint lycklig som Bee själv är över att hon har lärt sig hoppa högt (några centimeter) eller att hon kan gå baklänges två meter, eller att jag skulle bli lika glad som Em när hon kan hälla upp saft i sin dockservis och bara spilla lite grann, eller att hon kan klippa själv med den lilla saxen... Att få känna denna glädje i det lilla, det är stort!





1 mars
Äntligen, det våras. De första påskrisen har ställts ut på torgen, vintergäck och snödroppar har kommit i parker och trädgårdar, jag har köpt de första påskliljorna för året och det är bara drygt en och en halv månad till påsk.

Ems första påsk, hon var då knappt ett år, gjorde hennes pappa ett taktilt påskägg till henne. Han tog ett gammalt sparat påskägg och klädde det med tyger i olika strukturer och la i ett litet mjukisdjur. Det ägget är sparat och Em använder det som en ask till sina småsaker. Hon är väldigt stolt över det ägget och jag blir varm i hjärtat när jag ser vad det betyder för henne.

Mitt garnägg, som fungerar som ett tittägg, behöver inte vara ett påskägg, utan kan förstås anpassas till vilken årstid som helst. För det blir snyggt och pryder sin plats när som helst. Så här gjorde jag garnägget.




22 februari
Bland det bästa Em vet är att måla, klippa, klistra. Hon vet var jag har mina målargrejer och det första hon gör när hon kommer till mig är att gå fram till mitt målarskåp och beordra fram material så att hon kan sätta igång att skapa. Men nu har Em fått en egen ”skaparlåda” som tas fram när hon kommer. Den är hon mycket nöjd med. Det är jag också.




19 februari
Lagom till Bees ankomst sydde hennes mamma en ”trygghetskorv”, ett näste, att ha i vagnen. De mjuka väggarna gjorde vagnen ombonad och den nyfödda Bee sov verkligen tryggt med de mjuka, gröna väggarna omkring sig. Och just den ”korven” blev färgsignumet för Bee fortsättningsvis. Den gröna färgens harmoniska påverkan har fått Bees föräldrar att favorisera gröna kläder till sin lilla flicka.

När jag hade stickat de randiga toppluvorna fick Bee själv välja vilken av dem hon ville ha, och naturligtvis valde hon den gröna. Luvorna är stickade på rundsticka och ganska lätta att göra. Sä här gjorde jag toppluvorna i polkagris- och Hammarbyfärger.

14 februari
Em, som fyller tre år i vår, börjar alltmer ägna sig åt rollekar. Mycket positiv energi går åt att klä på och av dockorna och mjukisdjuren, bädda ner, stoppa om, ta upp. Sätta dem på egen stol vid matbordet, låtsas mata dem. Hela tiden med en ström av kommentarer. Munnen går faktiskt i ett. Språket är nu väl utvecklat och det är hur kul som helst att få vara med och ta del i hennes lekar.

Nu har också mitt gamla dockskåp kommit till heders. Och även där är just nu det viktigaste att kunna klä av dockorna och stoppa ner dem i sängarna. Men, nu visar det sig att alla små dockor i skåpet inte har sängar. Det är inte alls bra, tycker Em. Så jag kommenderas att klippa till små tygbitar som madrasser så att alla åtminstone kan få ligga lite mjukt på dockskåpsgolvet.

Jag har nu insett behovet och åtgärdat situationen. Så här gjorde jag fler dockskåpssängar.



7 februari
Bee älskar bollar. Och saker som blänker, helst silvrigt. Jag har en skål med julgranskulor framme året om bara för att det är snyggt. Den är det första Bee går till när hon kommer till mig. Tar en kula i vardera handen och bär omkring dem som värdefulla skatter. De är av starkt material och går inte sönder ens om man tappar dem.

Det har blivit ganska många bollar för Bee. Mjuka med pinglor i, lätta badbollar, större tyngre bollar och nu har hon fått den mest uppskattade (och mest anspråkslösa) present jag givit henne. Nämligen en liten studsboll med Mumin inuti. Och lyckan var total när den var förpackad i en liten silvrig påse. I den lägger hon alltid tillbaka bollen när hon studsat klart. Två favoriter på ett bräde.

De stickade bollarna här nedan passar för lite mindre barn, Se hur jag gjorde på idésidan.




4 februari
Papper, papper, papper.. följer du min hemsida så har det nog inte gått dig förbi att papper är min passion. Det bästa av material att skapa utifrån. Alla slags papper, vitt, färgat, mönstrat, strukturerat, maskingjort, handgjort, och inte minst dagstidningspapper som är omistligt både som skyddande underlag, och som grund till papier machè bland annat. En mig närstående har som princip att alltid slå in sina presentpaket och julklappar med dagstidningspapper. Förvånansvärt snyggt blir det.

Men hur länge kommer det att finnas dagstidningspapper? Webben slår ut tidningsläsandet mer och mer. Tidningar läggs ner, nedskärningar drabbar de kvarvarande dagstidningarna, var tredje jobb har försvunnit från tidningspappersbruken som måste hitta alternativa pappersprodukter för att överleva.

Men jag framhärdar, tycker om att ha en dagstidning att läsa, att hålla i, att prassla med, och en del av dem återanvänder jag som sagt. Om du vill veta vad det blev av hästskorna som ligger på det förnämliga underlaget så titta in på idésidan.



30 januari
I dag fick jag följa med för att hämta Bee på dagis. Jag ska ha några gångers ”inskolning” för att så småningom kunna hjälpa till med hämtningen när föräldrarna behöver lite avlastning, eller när jag längtar efter henne extra mycket. Det var overkligt att se Bee och hennes pyttesmå ett och ett halvtåriga kamrater sitta tysta och allvarliga kring ett litet bord ätandes frukt. Men så fort Bee såg sin mamma kravlade hon ner från stolen och kom springande. Lycklig över att mamma kommit, men lite konstigt att jag var med. Innan Bee stolt visade mig sin egen hylla och ”garderob” hann jag notera att det hängde många pappersblommor i olika färger från taket. Samma modell som de pappersblommor med många flikar som jag tipsar om här på min hemsida.



24 januari
När jag är ute i naturen under barmarksmånaderna samlar jag på mig naturmaterial. Fina träbitar, stenar, fjädrar... Allt som jag tycker man kan omvandla till något kreativt pyssel. Därför har jag ett förråd att ta av när det kliar i fingrarna. I dag blev jag inspirerad av träbiten med långa näsan som blev en färgfjädrad fågel med lång näbb.

Lilla Bee har börjat på dagis, ja det heter förskolan nu för tiden, men dagis tycker jag låter piggare och mer lekfullt så jag behåller den gamla benämningen. Det visade sig att den lilla eftertänksamma, försiktiga och lite blyga damen efter tre dagars inskolning var så gott som anpassad i sin lilla grupp. Den som grät mest efter första dagens lämning var Bees mamma.

Jag frågade min vän förskolläraren vad hon anser om det nya sättet att skola in. Tre dagar då den ena föräldern är med hela dagarna, för att på den fjärde dagen lämna helt mellan nio och tre. Hon menar att det finns både fördelar och nackdelar med den snabba inskolningen. Fördelen är att när föräldern är med hela dagen från nio till tre på dagiset de tre första dagarna kan barnet i tryggt sällskap och i sin egen takt närma sig och göra sig hemmastadd med de andra barnen, personalen, lokaliteterna osv. Nackdelen, menar hon, kan möjligen vara att det är svårt för det lilla barnet att på tre dagar knyta an till någon ur personalen. Men min vän berättar att det är upp till varje förskola att göra på det sätt de anser vara bäst. Men faktum är att det blir allt vanligare med tredagarsinskolning.

Nu är Bees mamma en klok kvinna så hon har inför inskolningen hämtat in information och tips från erfarna inskolare för att underlätta på bästa vis för Bee. Kanske var det därför det gick så bra. Men har man förtroende för sitt dagis, tycker om personalen och den verksamhet de bedriver, vilket Bees mamma har, då är allt mycket lättare förstås.




14 januari
Sedan Em och Bee kom till världen har det kliat rejält i mina stickfingrar. Min senaste stickperiod var på åttiotalet, och då stickade jag så det glödde om stickorna. Nu när jag åter skulle ta mig an detta ädla hantverk, var jag så ringrostig att jag fick börja med det enklast tänkbara. Glad blev jag när jag hittade beskrivningen på dessa härliga katter, så lätta att göra att även en nybörjare klarar det. Det bar av ner i förrådet och se, där längst in under ett berg av bråte stod min gamla kartong med garner och stickor. Nu glödde det om stickorna igen. Katt efter katt blev till. Vita, svarta, rosa, blå... alla restgarner gick åt. Jag hade glömt hur roligt det är att sticka. Så gjorde jag ett besök i den lokala garnbutiken, och där upptäckte jag att det har hänt en hel del med garnutbudet. Så många härliga strukturer och färger. Av nyinköpta garner blev det fler katter, både ulligare och fräckare med instickade silvertrådar och små rosetter.

Med kattkvoten mättad men med nya fina restgarner stickade jag helt enkelt kvadratiska rutor som jag sydde ihop till ett litet docktäcke. Fodrat med sidenblank tyg blev det så oemotståndligt att Em själv gärna knögglar ihop sig med dockorna för att få känna den sidenblanka ytan mot huden.


4 januari

Den mildaste december på många år är nu lyckligt avklarad. Jul och nyår firades under lugna former med ungefär samma dramaturgi som alltid. För oss, som för de flesta familjer, krävde barnen tidigt att julafton ska vara på exakt samma sätt år från år. Tradition, igenkänning, trygghet.

Fina Em, liten dam med mycket bestämda åsikter om vad hon ska ha på sig, godkände ”giraffkäderna”, tights och klänning och också den rosa klänningen med motiv av alla bondgårdens djur. Kläderna har jag sytt på det mest enkla vis. Gå till idésidan om du vill veta hur jag gjorde.
.
Förresten så är vi vuxna också traditionspoliser. Visst mådde jag bra av att fira nyårsafton med samma fina gäng för fjortonde året i rad, med årsquiset, med samma trerättermeny, med raketerna och avslutningen med "rundan". Rundan där alla i tur och ordning berättar om sitt privata år som gått, både sorg och lycka och allt där emellan, samt vad vi hoppas av det kommande året.
Same procedure...

Mitt nya år börjar med att jag startar den här hemsidan. Det känns spännande om än lite nervöst. Kommer någon att märka den bland alla de miljontals sidor som är i omlopp ute i cyberrymden? Min vän Ladys kommentar när jag berättade att jag bestämt mig för namnet fyndiga farmor var: varför inte fumliga farmor, det är mer i paritet med din personlighet. Ja, förvisso, men min drivkraft är lust inte perfektion. Vi får se hur det går.