19 december
Så här i sista minuten tipsar jag om ett par snabbt gjorda klappar. Em är inne i en svartvit period, det tycker jag är häftigt för grafiska mönster i svartvitt är även min favorit. Hon rullade pärlor av mina svartvitmönstrade papper doppade i cellulosaklister. Pärlorna blir hårda när de torkat. Somliga pärlor är rullade av svart papper med silvergarn virad kring mitten.

Det snygga halsbandet Em åstadkom av pärlorna behövde en fin ask. Svartvit färstås. Den gjorde jag till henne.

Den stickade bollen gör man i ett nafs. Och med en pingla i mitten blir det en uppskattad klapp till de minsta. I alla fall har mina barnbarn haft mycket kul med de stickade bollarna.
Så här gör du pärlor
Så här viker du en ask
Så här stickar du bollen



16 december
Den traditionella långlånga jullunchen med väninnorna inföll i veckan. Förutom den fantastiska maten och de uppdaterande samtalen har vi en liten julklappsutdelning. Små klappar som är valda med omsorg. Och, det bästa; den framgångsrika kulturvänninnan ger oss dessutom ALLTID något hempysslat. Denna gången den ”fina” julgranskaramellen med utsidan från en gammal Musse Piggserie köpt på antikvariat. Underbart!

Med inspiration av den stiliga julgranskaramellen gjorde jag de med svartvit utsida. Em har nu en svartvit period, vilket jag gärna hakar på eftersom det grafiska svartvita alltid varit mitt ideal. Med en vikt silverstjärna (se stjärnorna nedan) med en pärla i mitten blir även mina julgranskarameller lite jullika.



7 december
Varje december gör jag ett gäng snögubbar som mina vänner får stå ut med att få. Jag hänger dem på julbuketten jag tar med till deras glöggmingel. Oavsett vad de tycker så njuter jag när jag gör dem. Det är så tacksamt och enkelt att jobba i filt. Att sy och dekorera med brodergarner i läckra färger och glitterlim blir ju så fint. Det tycker i alla fall jag, Em och Bee.
Så här gör man snögubbarna.

6 December
Bee och jag hade en heldag tillsammans eftersom dagis var stängt. Vi julpysslade. Jag vek stjärnor som Bee dekorerade med pärlor och glitterlim. Stjärnorna är lite svåra att vika för en fyraåring så Bee ägnade sig åt att måla hjärtan som hon med liv och lust dekorerade med pärlor, guld- och silverpapper och glitterlim. Är det något Bee är specialist på så är det att göra hjärtan. Finfina hjärtan – i långa banor.
Stjärnorna gör du så här.



27 november
Nya utmaningar krävs allteftersom åren går. Em önskade sig enkla korsord. En härlig utmaning, tyckte den korsordsälskande farmorn och skyndade iväg för att inhandla barnvänlig korsordsbok. Men de jag hittade var minsann ingen upplyftande syn. Stereotypa teckningar och tråkiga lösningar, men Em blev glad ändå åt den lilla korsordsbok jag till slut tog med hem.

Jag blev inspirerad av Ems entusiasm och konstruerade några egna enkla korsord och ett julpyssel. Hon gillade dem så pass mycket att jag nu lägger ut dem här för att den som vill ska kunna skriva ut och ta del av dem.
Korsord 1
Korsord 2
Korsord 3
Korsord 4
Julkul



12 november
En musiker i vardande kanske. I så fall har han att brås på. Men faktum är att xylofonen har lilla Ru helt enkelt älskat sen den dagen han kunde hålla i en pinne att slå med. Med stor frenesi dunkar han på med pinnarna över de färgglada träbitarna.

Nu har jag utökat instrumenthörnan med en liten trumma. Och ja, det föll också den lille herrn i smaken. Banka, banka, och så trumpinnarna in i munnen med jämna mellanrum. Så det det gäller att fästa tingen ordentligt. Inget får lossna när det hanteras av en 10-månaders liten människa.




4 november
Jaha, då har den första snön fallit i Stockholmstrakten. I måndags fick jag lämna cykeln hemma och plocka fram de erbarmliga vinterkängorna som jag tänkt ersätta med nya men inte hunnit. Jag tycker inte om snö så här tidigt.

Ändrade mig lite när jag hämtade Bee på dagis och såg lyckan lysa om barnen som gjort den första snögubben i vinter. Barn tycker om snö.

Snö på burk tycker jag däremot väldigt mycket om. Året om. Och barnen också. Vi har gjort flera stycken. Så här gjorde vi.



1 november
Bee har en ny förälskelse. Farfars hund Sally. Och nu när hon har fått den finaste av bilder på henne måste hon naturligtvis ha en värdig inramning. En ram med krona, skulle det vara.

Vi hittade en bit frigolit i garderoben som jag skar ut en ram av. Bee ville dekorera med tyll i olika färger. Hon klippte remsor i lagom storlek, jag gjorde rosetter av dem genom att knyta en tråd på mitten som Bee sedan trädde en pärla på. Rosetterna fäste jag genom att med en nål sticka de två trådändarna (en i taget) genom frigoliten till baksidan och därefter knyta ihop dem.

Kronan, det viktigaste enligt Bee, klippte hon ut i guldpapper som hon klistrade på glittriga pärlor. När kronan var fäst på verket kunde vi konstatera att nu får Sally en riktigt kunglig inramning.



18 oktober
Inte visste jag att man kan ha så mycket kul med ärtpåsar. Men det visste Em. När hon kom till mig i helgen hade hon med sig ett paket gula ärtor. Kassen med stuvbitar plockades fram och noga valde hon ut de fem tygbitar som skulle bli till påsar. En skulle lillebror Ru få. De andra ville hon behålla själv.

Jag ritade upp ca 10x 20 cm i storlek på tygerna. Em klippte ut. Därefter sydde vi ihop alla sidor utom en på maskin. Det vill säga Em trampade och jag sydde. Därefter hälldes ärtorna i. Av Em. Inte för fullt, cirka två tredjedelar. Därefter sydde vi ihop den sista sömmen. Em trampade, jag sydde.

Kul hade vi sen med påsarna. Vi tävlade om vem som kunde gå längst med en påse på huvudet. Vi försökte pricka Rus lilla hink med påsarna. Em bollade, kastade, skuttade med påsarna. Och Ru, han kände, vände och vred förundrat på sin spännande påse. Och när pappan la påsen på – i vanliga fall så livliga – lilla Rus huvud satt han prick, prick stilla!



2 oktober
Nu är det kastanjetid. När jag cyklar till jobbet är det på sina ställen högvis med kastanjer och taggiga frökapslar att väja inför. Inte kul i cykelbanan med desto roligare hemma med Em vid köksbordet. Vi har gått loss på våra plockade kastanjer med färger, ståltråd och limpistol.

Våra favoriter är myrorna som vi gör varje år. De sätter jag ihop med limpistol (den blir för varm för Em, tycker jag) och vi virar ståltråd till ben.

Den snyggaste larven har makaonfjärilen. Den har vi försökt efterlikna. Snigeln fick en kropp av cernitlera som torkades i ugn tillsammans med instuckna spröt av knappnålar.

Och naturligtvis huvuden. För visst lockar den platta sidan av kastanjen med sin ansiktsform till att måla in ansiktsdrag. Glada, ledsna, arga... Kolla mer här.



28 september
Nu är det visserligen en månad kvar till Halloween. (Helgonens afton) Men pysslet ska hinnas med så... ja här kommer ett par små tips att göra tillsammans med barnen.

Små tofsspöken gör ni snabbt med hästskoknepet och de små pumporna av papier mache är enkla och roliga att pyssla till.

Den snygga fladdermusen är en present från Bees pappa som är expert på ”finpyssel”. Den har han konstruerat av kartong som han vikt, klippt och klistrat. En favorit som får bilden ovan att bli mer Halloweensk.



17 sep
Nu vill jag sjunga bollens lov. Denna enkla genialiska leksak, som har roat barn i tusentals år, är fortfarande en av de bästa leksakerna någonsin, anser jag. Så kul vi har, och haft med bollarna, jag och barnen.

När jag började hämta Bee på förskolan när hon var ett och ett halvt år och blev ledsen när inte mamma var hemma, var det bollarna som räddade situationen. Vi rullade, kastade, studsade... och gråten var ett minne blott.

För Em har bollarna också en viktig roll i vårt umgänge. Torsdagens sextimmars sejour hos mig bestod som vanligt av mycket pysslande. Men när det blir spring i benen, då åker bollarna fram. Studsbollarna är en favorit. Det finns sex stycken hos mig. Dem delar hon upp oss emellan, sen ska vi studsa dem för att se vilka som kommer högst, längst, flest studsar, osv.

En annan favoritlek med bollar som Em inte tröttnar på i första taget är när vi ställer upp varsin hink en bit bort i rummet. Därefter ska vi försöka kasta bollarna så att de kommer i hinkarna. Vi brukar använda de stickade bollarna till den här leken. De studsar inte ur hinkarna när de väl hamnat där.

En annan typ av boll är de mjuka tofsarna som går så fort att göra med hästskoknepet. Em brukar göra en varje gång hon är hos mig. (Med lite hjälp.) De samlar hon i en liten väska till lillebror Ru som tycker om att hålla och känna på dem.

Lilla Ru är helt besatt av de glänsande julgranskulorna jag har framme i en skål. Han kryper direkt, likt en inställd robot, genom rummen till skålen med de glimrande bollarna (som naturligtvis är okrossbara). Han smakar på dem, slår dem mot varandra, rullar dem, kryper efter dem, stoppar dem i skålen, tar upp dem igen... outtröttligt.

Em, Bee och lilla Ru älskar bollar. Och jag med. Det är ett som är säkert!





29 augusti
Min vana att plocka på mig stenar, grenar och strandfynd på mina resor tar mig senare i minnet tillbaka till de härliga platserna och upplevelserna. Och somligt väcker också skaparivern.

Jag kunde berätta för mina barnbarn att på Öland hittade jag fåglarna med de långa näbbarna och den lilla ormen på Trollskogens stenstrand bredvid det spöklika förlista vraket, (jo man får plocka pinnar på marken i naturreservat) att jag hittat katten på kungens Solliden (tog pinnen utanför för säkerhets skull) och hunden vid Borgholms slott som jag berättade brann upp och blev till en ruin med massor av spännande gångar som man kan gå vilse i och att man kan gå upp flera våningar och titta ut genom stora fönsteröppningar så man får svindel.

Hos barnen väcktes i alla fall lusten att leta användbara pinnar att måla.




18 augusti
Så blev det ändå en fantastisk vecka på ÖN. Trots att vädergudarna spåtts regn, rusk och blåst. Ja, okej då. Det blåste ganska friskt men solen sken så snällt. Varje dag.

Långa, långa cykelturer. Utefter havet där stränderna lockade med mjukt rundade stenar som man bara måste fylla fickorna med. Oändliga sträckor på spikraka vägar med motvind över alvarsmark. Ljuvliga stäckor med medvind på små asfalterade vägar genom byar med lantgårdar och hus med glasverandor.

MEN för att komma ut på strandängarna måste man öppna grindar som förebådar frigående kreatur. Och nu förhåller det sig så att både jag och Lady har stor respekt för kor, (för att inte tala om tjurar) så därför är det med viss tvekan vi tar oss igenom grindarna. Nervöst cyklar vi vidare och håller tummarna för att OM det är kor att de då är LÅNGT bort. Det är alltid kor. Många kor. Överallt. Men de ser gulliga ut. I alla fall bakom murar och stängsel.




9 augusti
Som sagt, det är härligt kontemplativt att sitta på min balkong, med parasollet uppfällt och sticka på fri hand av de fägglada restgarnerna i mitt förråd. Vitsen för mig är att det ska vara enkelt. Bara raka stycken. Tankarna ska kunna sväva fritt. Nu senast blev det de här figurerna som jag tycker ser läckra ut i sina klara färger.

I dag ligger vinden på så pass att balkongen inte är att tänka på. Va, tänker jag nu, ska det redan bli höst? Nu väntar ju ÖN med cykelturer, bad, picknick, långa sköna kvällar utomhus...
...men jag har ju cykelcapen, mössan, tjocka tröjan... det kommer man långt med.





4 augusti
Bee kan inte få för många halsband. Oj, vad vi har trätt halsband genom åren. På fiskelina, på gummitråd och björntråd. Runda pärlor, fyrkantiga, sexkantiga...vita, röda, gula, blå, gröna, rosa, lila... och nu också med de här hemgjorda papiermaché-pärlorna som är så roliga att göra.

En bonus med de här pärlorna är att det går fort att trä halsbanden. Inte fel, tycker Bee som vill ha många, snabbt.




21 juli
Jag är lyckligt lottad. Jag har en underbar balkong, jag har barnbarn, jag har massor av garn och jag har den här idésidan. För tillfället passar det mig finfint att sitta här i min blommande oas med stickor och garn och kontemplera. Samtidigt som det faktiskt växer fram ett och annat av garnet jag fick av svärdottern. Kamraterna ovan till exempel. Så här gjorde jag.





11 juli
Bästa väskan till Ru. Full av tofsar. Em (kroppsmålad och grann) och jag gör tofsar i parti och minut med en liten bisittare. Lilla Ru, 6 månader som älskar väskan med alla tofsar. Känna, smaka, titta, tappa. Jättekul.

Tofsarna gör vi med hästskoknepet. Det går fort. Och vi fyller på Rus väska som nu bågnar av mjuka, gosiga tofsar i en kaskad av färger. Så här gör vi tofsar med hästskoknepet.



2 juli
En uggla till. En stickad den här gången. Kanske inte världens mest perfekta, men det gör inget, som ni vet. Det är glädjen att kreera som är det viktiga.

Lilla Ru fick min virkade uggla. Den bankar han i golvet, smakar på, viftar med en stund innan han går vidare till nästa grej att utforska. Ru, som är sex månader prick, har en oförtröttlig aptit på att undersöka, banka, vifta, smaka, på allt som kommer i hans väg. Ett litet kraftpaket med en upptäckarlusta att avundas. Så mycket att ta in.

Beskrivning på virkad och stickad uggla.



26 juni
Midsommaraftonen har nu passerat, dagarna blir kortare igen, men det låtsas jag inte om för nu tänker jag njuta av de sommardagar som väntar. Med ösregn (som idag) eller dagar med klarblå himmel (som igår). Sommar med variation. Som det ska vara.

Har man en pysselblogg så får man ligga i för att hålla den levande. Pysslet som jag har med på min blogg visar jag också beskrivningar på. Allt kan du göra själv, om du vill. Här är till exempel beskrivning på den lilla mascoten ovan.

Det blir förstås en del ”pyssel” som samlas på hög för mig. Därför tänker jag starta försäljning i liten skala. Det finns ett och annat av mina tips som kan lämpa sig som små presenter. Och det är inte alltid man har lust att knåpa själv. Så om du vill köpa min lilla mascot ovan så kan du gå in här och läsa mer.




8 juni
Mjau säger katten, bää säger fåret, men hästens ljud är ändå bäst tycker Ru och skrattar förstjust när vi alla försöker härma en häst. Svårt. Men vi älskar Rus skratt så där står vi gärna och åbäkar oss.

Mina stickade katter har nu kommit till heders igen. Mjuka att klämma på, att dunka dunka med och förstås att smaka på, eftersom det är så en fem-månaders lär känna världen. Jag har stickat så många katter så att jag inte kan hålla räkningen. För det är så roligt och LÄTT. Kolla här.
Om du inte gillar att sticka kan du köpa en av mina färdiga katter.
Den här gråvitrandiga.



7 juni
Lilla Ru är nu fem månader och älskar att ligga på magen och pilla, känna och smaka på tingen omkring sig. Därför har jag gjort den här ”pillsäkra” taktila mattan till honom. Ett mjukt lapptäcke med spännande former och strukturer.

Här kan man låta fantasin flöda fritt, sy fast allt möjligt på mattan som känns kul att fingra på. Det gäller bara att sy fast allt ordentligt så att ingenting lossnar när det slits och dras i av små händer.

På Rus matta sydde jag fast en stickad boll med pingla inuti. Den sitter fast i ett stadigt gummiband så att Ru kan skallra med den trots att den sitter fast.

En stickad katt syddes fast i en av kvadraterna, en virkad bläckfisk i en annan, spetsar, bollfrans, sidenband... Titta här hur jag gjorde.



26 maj
Jag har gjort ett spel till Em och Bee. Det är ett naturspel som fungerar som ett tärningsspel. Man tar varsin spelpjäs (fjärilar som jag gjort i cernitlera) och går framåt på spelplanen lika många steg som tärningen visar.

Hamnar man på grön ruta tar man ett grönt kort och svarar på frågan som står där, till exempel: Hur många blå blommor kan du? Gå fram lika många steg.

Hamnar man på lila ruta tar man upp ett lila kort och gör det som står där till exempel: Rita en fågel.

Det blev faktiskt riktigt lyckat. Barnen tyckte det var skoj och ville spela det om och om igen. Du kan skriva ut spelet och korten, klistra upp på kartong och spela med barnen.
Alla regler och utskrifter finns här.




11 maj
Årets varmaste dag igår, sommar, 28 grader! Snopet för min vän Lady som tillbringat senaste veckan i Spanien. Regn där hela vistelsen. Klimatet skevar, inget stämmer. Men nu verkar försommaren återgå till ordningen. Frös lite när jag cyklade till jobbet i morse.

Eftersom Em och Bee tycker om att fylla i färger inuti färdigritade konturer (målarböcker) har jag fått bita i det sura äpplet och bejaka det lite grann. Nu har jag gjort det fjärde arket, sommardag, inspirerad av det fina vädret vi haft.

Men jag måste säga att jag blev ganska undrande och häpen när jag här om dagen kom in i den stora bokhandeln och upptäckte ett helt bord uppdukat med målarböcker för vuxna!? 100 sidor katter att fylla i, 100 sidor att måla dig lugn av, 100 bilder på blommor att fylla i själv... och så vidare. Man tror inte sina ögon faktiskt.

Men i vilket fall som helst så kan du skriva ut målararken nedan. Till barnen!

Skriv ut djuren
Skriv ut fåglarna
Skriv ut fiskarna
Skriv ut sommardagen



8 maj
En virkad uggla till lilla Ru som har hunnit bli hela fyra månader. Jag fick idén av en (visserligen mer naturtrogen) uggla i ett skyltfönster nära mig. Lilla Ru gillar distinkta färger så jag öste på lite. Eftersom han har börjat hålla saker hårt i sina små händer som han viftar idogt med, la jag in en liten bjällra inuti ugglan så att den pinglar så fint när han viftar på.
Så här gör du ugglan.



25 april
Em fyller fem i veckan. Fort går det. Åren ramlar på och en farmor får passa på. Men än så länge kommer Em mer än gärna till mig för att pyssla och mysa. Just nu älskar hon spel av alla de slag. (Och att vinna förstås.)

En liten teaterapa har sin boning i Em så jag tänkte till och gjorde det här charadspelet. Man drar ett kort, visar inte vilket utan försöker ljudlöst spela upp en charad så att medspelarna får gissa. Och, jag visste det, Em härmade elefanter, apor, hästar, katter som den skickligaste mimartist. Roligt hade vi.

Nu tänker jag utöka korten med fler djur att härma. Men här nedan kan du skriva ut de två arken med 16 djur. Klipp ut och klistra upp dem på lite tjockare kartong. Spela charaden med barnen och det blir garanterat en skrattfest också.

charadark 1

charadark 2




10 april
Små kreativa flickor har också spring i benen. Alltså blir det kull och kurragömma och lite livligare lekar till att börja med när Em och Bee träffas hemma hos mig. Men snart är springet stillat och de kreativa sidorna måste få utlopp.

Vi hade redan förberett och gjort papier maché- huvuden på ballonger som stått och torkat.Vi stack hål på ballongerna, pillade ut dem (kul göra) och dukade upp med Ems tygpåse med läckra stuvbitar i olika färger och strukturer, en bunke cellulosaklister, penslar och saxar. Sen gjorde vi varsitt djurhuvud. Jag gjorde ett hundhuvud, (ser ut som en kanin, sa Em, som en mus sa Bee) Em gjorde en katt, det ser man ju direkt och Bee en hund i olika lila toner. Titta här hur vi gjorde dem.




5 april
Sune, Singoalla och Doris. Det är Em som namnat de små kamraterna. Jag sätter dem på fingrarna och spelar improteater med Em som sufflör. Det är väldigt skojigt, man vet aldrig vart pjäsent drar iväg. Fingerdockorna är enkla att göra och ju fler man har desto roligare teater.



29 mars
Annandag Påsk, solsken, värme. Upptäckte att min alpklematis på balkongen har fått små gröna knoppar. En riktig pärla som får massor av små försynta cikoriablå blommor. Vacker och tålmodig. Min favorit.

Det är nu tredje påsken i rad som Em och Bee får varsin överraskningsboll av mig. De får påskägg med godis av sina föräldrar så därför ville jag hitta på något annat. Det har blivit en uppskattad present som går ut på att jag lindar in små saker i kräppapper – en färg per sak – och försöker forma det som en boll. Em och Bee tycker att det är kul och spännande att veckla upp bollarna och överraskas av det som finns däri.



21 mars
En sistaminuten-kyckling. Jag och flickorna gick loss på toarullar i helgen. Just nu är jag väldigt förtjust i filt. Lätt att få till utan fransade kanter. Det blev den här toakycklingen med fladdrande fjädrar.

Tjejernas bästa just nu är tejpandet. Det blev ännu fler toahundar och katter. Em blev extra nöjd med den rodnande hunden.

Med en extra morgontidig liten 11-veckors Ru försökte den uttröttade pappan smygsova lite medan tjejerna pysslade. Men vad kan inte små påhittiga damer med lådan full av tejp hitta på? Frestelsen blev för stor och under förtjusta fniss och skratt dekorerades den uttröttade pappa med vackert färgad tejp, pärlor och stickers. Allt går an om man bara får blunda en stund som småbarnspappa.



11 mars
Om det är ett tecken på vår att uteserveringarna på Medborgarplatsen håller på att monteras upp. Ja då är det nog sannerligen så. Och solen skiner också som en besatt idag så jag, liksom optismistiska utesittare, glömmer epitetet på bakslag – aprilväder.

Men påsk blir det oavsett. Därför knåpar jag på. Med eller utan barnen. De här kycklingarna tycker jag kan pryda sin plats i påskriset eller på påskbordet. Små tuffingar med kaxiga vippor. Filtkycklingar som är lätta att göra även för barnen.
Mer påskpyssel här





5 mars
Em och Bees vurm för tejpande fortsätter. Så det var enkelt att få in tjejerna på spåret ”tejpa en påskfågel”. Jag gjorde i ordning fågelmallar medan Em och Bee mycket välvilligt dukade upp med sina saxar, fjädrar och massor av tejp i läckra mönster och färger.

Mycket idogt och under stort allvar klipptes och tejpades de allra vackraste mönster på fågelkropp och vingar innan delarna med två finurligt gjorda skåror monterades ihop till pampiga självstående påsktuppar. Titta här.



3 mars
Påsken kommer tidigt i år slår det mig. Kanske har påskpysslandet redan tagit fart på förskolor och hemmavid? Jag blir alltid lite ”tagen på sängen” när de stora helgerna är i antågande. Har man en pysselblogg är det bra att vara ute i tid. Nåväl, här är lite påskpyssel som kanske kan inspirera: ett tittägg med ett litet påsklandskap inuti, en tupp av en bit rundstav, ruvande rut av papier maché och pappersfjädrar eller varför inte de söta filtkaninerna?




22 februari
Em och Bee är nu inne i en kreativ” tejparperiod”. Påpassligt nog har jag lagt ner tejp i olika färger och mönster i deras kullådor.

Glada var de när det funkade så att båda kunde komma till mig i fredags. Och när de upptäckte alla härliga tejper i sina lådor smiddes genast planer.

Dörren till ”deras rum” stängdes och det hördes förtjusta mummel därinnifrån. Så småningom gläntade jag på dörren för att se vad som pågick. De arbetade idogt med tejpen.
–Farmor, vi lagar bordet. Snart har vi täckt alla hål, sa Em.
Det blev väldans snyggt. Riktigt konstnärligt. Men nu ville jag vara med och pyssla så jag föreslog vidare utveckling av tejpandet. Då kom katterna med de tejpade toakropparna till.




18 februari
Sannerligen något att avundas. Den lilla lappen som härförleden satt på elskåpet i kvarteret gav säkert upphov till många leenden. Ett existentiellt tillkännagivande kaxigt uppsatt med lite maskeringstejp.

Det verkar vara regel snarare än undantag att man tappar, glömmer, slarvar bort sina vantar minst en gång per säsong. Jag är i alla fall hopplös. Nu har jag gett upp och har två udda vantar när det är kallt. En lila och en svart.

Men med lite fantasi kan man ta vara på de udda vantar och sockor som ligger och skräpar till roligare ting. Varför inte en käpphäst, ett älghuvud eller en handhund?

12 februari
Förkyld, snoren rinner, halsen svider. Därför kan jag inte träffa Lilla Ru den här veckan. Det händer ju så mycket i utvecklingen dag för dag med en liten sexveckors. Men förra veckan fick jag dock vara med om det stora: en – av koncentrationen – nästan vindtyrigt fokuserad blick och det första riktiga leendet!

Idag vill jag puffa lite för de hemgjorda minihusen. De har varit favoriter för Bee 3,5 år nu ganska länge. Hon öppnar och stänger dörrarna. Stoppar in djuren och nallarna. Gör nya dispositioner i villaområdet. Diskuterar olika planlösningar för sig själv. Det är skojigt att höra hennes parlerande på lite distans.

Gör er egen lilla by genom att skriva ut min basmall här här nedan.
Så här gör du minihusen
Minihus mall




8 februari
I dag bjuder jag på ett memory. Em får aldrig nog, hon vill spela memory om och om igen. Och hon har ett minne som få. Jag har faktiskt ALDRIG lyckats vinna över henne. Eftersom hon vill spela så ofta så tänkte jag att det är roligare med lite variation. Hemma hos mig har vi tre olika. Detta blir det fjärde.

Skriv ut två exemplar av varje blad här nedan, klipp ut bilderna och klistra upp dem på lite tjockare kartong.
Memory blad 1
Memory blad 2



1 februari
Lilla Ru. Man blir snurrig av glädje ju. Allt på plats, fingrar, tår... Äter, sover, skriker och bajsar – ett underverk. Och det är jag som är farmorn!

Nu är den lilla krabaten bara en ynka liten månad så mina ihopknåpade mjukisdjur får han vänta med. Men jag stickar på ändå. De här djuren (kanske giraffer) har olikfärgade sidor och en liten pingla inuti. Så enkla att göra. Här är beskrivningen.





26 januari
Jag har aldrig gillat målarböcker. Tycker att det snöper kreativiteten. Men nu är det så att både Em och Bee tycker att det är så roligt att färglägga inom svarta konturer som ju är målarböckernas hela idé. Så varför inte. Som ett komplement till deras egna kreativitet som de båda har gott om.

Nu har jag roat mig med att göra tre målarark som går att skriva ut här. En med fiskar, en med fåglar och en med djur. Inte för att jag tycker att de är mer pedagogiska än de som man köper. Men bra att ta till när målarboken tagit slut.
Målarark med fiskar här
Målarark med fåglar här
Målarark med djur här





21 januari
Jag fryser. Mitt sovrum är kallt. Tur att jag har duntäcke. Mitt arbetsrum är kallt. Tur att vi har en värmefläkt. Den går i skytteltrafik från rum till rum. En timmes värmeblås så står nästa kollega i dörröppningen med bedjande blick. Brrr.
Det är de stora, vackra fönstren som ställer till det.

Mina tankar går tillbaka till somrarna och samlandet. Den långa gumman med flätor – en bit drivved plockad på min vän L:s strandremsa mittemot Ölands södra udde. Fågeln med gröna vingar gjord av en pinne hittad på skogsvägen mellan Valar och Vamlingbo på Gotland, fågeln med rosa hårtufs gjord av en pinne hittad på en skogspromenad tillsammans med vännen Lady på Väddö. Giraffen och zebrorna gjorda av spillved från vedboden i Roslagen av en älskad liten flicka och den helt naturliga pinnen (hunden) hittad i Solbergaskogen och en gåva från Bee.

Bilden ovan får stå för värme. Den framkallar sommarminnen och naturupplevelser trots att jag sitter här och fryser.




19 januari
I går var det pyssel-Ems och min dag. I vanliga fall brukar vi vara lite pysselspontana men den här gången hade jag minsann planerat lite i förväg. Vi skulle göra varsin enkel docka med huvud av papier maché. Därför hade jag gjort huvudena i förväg så att de var torra, hårda och klara när vi började utförandet.

Em gick in i pysslandet med sedvanlig förtjusning. Det målades, klipptes, klistrades och dekorerades med stort allvar och frejdig kreativitet. Nu fick hon också användning för några av sina kära tygbitar som hon under åren har ägnat mycket tid åt att klippa i små små bitar och sortera i otaliga små kartonger.

Toa-Lotta och Toa-Lisa, det blev namnet på de två dockorna av toarullar. En sak är säker, man har aldrig tråkigt med en fyraåring.




9 januari
Så lyckat att få ett syskon när man är fyra och ett halvt. För Em är nu i den trygga åldersutvecklingen att hon på ett självklart vis är omhändertagande, ömsint, kärleksfull och generös. Och så mäkta stolt över sin Lilla Ru. Att få hålla, trösta, dra vagnen...

För en fyndig farmor blir det också lite nya tider. Nu får pysslandet då och då en lite annan inriktning. Lilla Ru inspirerar så klart till att även kreera bebisanpassat. Därför ger jag här beskrivningen på Rus första lilla docka från mig. En stickad kamrat i klara färger med en liten pingla inuti.



Pukor och trumpeter, jubel och fanfarer
En av de sista skälvande dagarna på året kom han. Ett bedårande litet knytt – Ems lillebror.

Stolt, förundrad storasyster, fyra år: Jag har aldrig sett en sötare bebis.

Stolt, betagen farmor: Inte jag heller!

Nu kunde Ems egengjorda gåva plockas fram och hängas upp på vagnen. Den fina tofsen i favoritfärgerna som hon knåpat med så kärlekfullt. Med de smarta hästskoformade mallarna kan även ett litet barn göra en tofts med bara lite hjälp på slutet. Kolla här.

Blogginlägg
tidigare år:

2015

2014