Pukor och trumpeter, jubel och fanfarer
En av de sista skälvande dagarna på året kom han. Ett bedårande litet knytt – Ems lillebror.

Stolt, förundrad storasyster, fyra år: Jag har aldrig sett en sötare bebis.

Stolt, betagen farmor: Inte jag heller!

Nu kunde Ems egengjorda gåva plockas fram och hängas upp på vagnen. Den fina tofsen i favoritfärgerna som hon knåpat med så kärlekfullt. Med de smarta hästskoformade mallarna kan även ett litet barn göra en tofts med bara lite hjälp på slutet. Kolla här.



28 december
Min finaste julklapp är en fladdermus som Bee och hennes pappa gjort av kartong, piprensare, färg och fantasi. Det finns inget bättre än att få presenter som gjorts med tanke, kreativitet och handkraft. Ett litet konstverk som nu pryder sin plats på min vägg.



24 december
God Jul önskar jag er som följer Fyndiga farmor. Solen skiner och min termometer visar på 10 grader plus!

Jag älskar blommor och vill alltid ha en bukett i köksfönstret. Ibland hittar man inte de man vill ha. Ibland har man inte råd att köpa de man vill ha. Då är jag inte främmande för att kombinera färska blommor med mina hemgjorda silkesblommor. Som i min julbukett. De vita hyacinterna fick sällskap av ett gäng röda (kanske vallmor?) blommor av ståltråd och silkespapper.

Inte nog med det. På julbordet står också idag en bukett vårblommor av silkespapper. Lite fräckt, faktiskt.

Bee och hennes familj är nu på ingång. Om jag fick önska en utopi i dessa oroliga tider så skulle det vara att ALLA barn på riktigt får rätten att leva som barnkonventionens 54 artiklar stipulerar.

21 december
Hurra, mörkare än så här blir det inte, nu vänder det och dagarna blir ljusare och ljusare. Men som luttrad nordbo kurar jag den mörka årstiden med många tända levande ljus och försöker gilla läget. Det blir bättre så.

En sista minutenidé till julpysslet kanske min tomte av knäckformar kan vara. Den är en favorit i julgranen. Märkligt ”levande” och rörlig med sina ledade lemmar. Pysslig att göra men kanske som en behövlig avkoppling i julstöket. Gör tomten så här.

13 december
Visst ja. Idag är det lucia. Det har jag faktiskt inte märkt. När jag nu tittar ut genom mitt fönster så ser jag de snöfria gatorna och trottoarerna och de fortfarande gröna gräsmattorna. Helt galet.

Min vän från de norrländska skogarna ser dock till att det hur som helst blir julstämning när hon och maken bjuder in till det årliga glögg/pepparkaks-, vin/matminglandet. Mycket trevligt tilltag som vi alla vänner ser fram emot varenda år.

I år skippade jag den sedvanliga julbuketten och tog istället med en fyndiga farmorlåda. Värdparet har nämligen blivit stolta (är bara förordet) farföräldrar. Den stickade katten, bollen och hunden med pingla inuti kanske kan roa ett litet knytt på besök hos farmor och farfar.

Nämen, nu snöar det ju!



8 december
Så här en bit in i december passar jag på att påminna om hur man gör den lysande snögubben som för andra året i rad (till Ems och Bees förtjusning) står och sprider julstämning i ett av mina fönster. Julkulorna, som jag också gjorde i fjol, har jag faktisk haft framme hela året liggande i en skål. Bara för att de är snygga.

Ibland är Em och Bee hos mig tillsammans. De är de bästa av vänner nu när de är tre och fyra år. De leker och leker och leker. Och båda två älskar att måla, så det blir till att spänna upp stora pappersark över köksbordet och låta dem gå loss med penslar och färg. Den här gången tog jag ut delar av målningen och ramade in. Kanske ett julklappstips?



30 november
Sista dagen i november. Nu är det bara 22 dagar till Vintersolståndet då dagarna så smått börjar bli ljusare igen. Och då har förmodligen ett nytt litet knyte sett dagens ljus. Ems lilla syskon, mitt barnbarn. Kan man annat än jubla?

Under tiden knåpar vi på. Här är ytterligare lite julpyntspyssel att sätta fingrarna i. Snögubbar och ”garnkulor” till granen.



23 november
Em och jag har en liten pinnsamling. Små kvistar som vi plockat på marken, tagit hem och låtit ligga så att de blivit torra. Nu i helgen plockade vi fram dem och gjorde varsin julgranstavla. Med färg, glitter, pärlor och en liten ljusslinga blev de så här lyckade.



13 november
Fredag den trettonde minsann. Jag undrar varför talet tretton anses vara olyckstal. Kanske härstammar det från bibeln? Judas Iskariot, som förrådde Jesus, var just den trettonde vid bordet den sista måltiden. Men, nä, jag tror inte, varken på bibeln eller skrock.

Nu närmar det sig advent med stormsteg. Det kan man inte tro för nu när jag skriver det här vräker regnet ner. Men jag tipsar i alla fall om den här färggranna ”adventsstjärnan” av silkespapper och de svävande änglarna. Liten förberedelse inför julmånaden.

Julkort som dimper ner i den fysiska brevlådan är bäst. Varför inte en julgroda? Tredimensionell och stilig blir den när man öppnar kortet. Kanske dags att börja klippa och klistra redan nu?




9 november
Jag är lyckligt lottad för trots att Em delvis bor i en annan del av landet får jag vara med henne varannan fredag. Jag tar ledigt från mitt jobb, Em kommer till mig, vi leker, pysslar, pratar, äter, leker, fikar, pysslar... Jag njuter av varje sekund. För sedan dröjer det fjorton dagar igen.

Em, som är fyra år tycker lyckligtvis att det är lika kul som jag att pyssla, klippa, klistra. Flanellografen vi gjort tidigare plockades fram och Em skapade en tavla. Några bokstäver saknades dock på namnen hon ville ha med. Det var lätt avklarat. Jag ritade konturerna på filt och Em klippte ut.

Kurragömma. Det kommer jag dessvärre inte undan. För det är så vansinnigt roligt, tycker Em och även treåriga Bee. De kan gömma sig på samma ställe hela tiden. Det är inte så noga. Det viktiga är att man låtsas leta överallt innan man lyfter på filten/kuddarna/täcket och spelar förvånad när en lyckligt, hysteriskt skrattande liten flicka tittar fram. Då är det värt att spela med. Om och om igen.



2 november
Alla Helgons dag, tusentals ljus glimmar i mörkret på kyrkogården. Det är helt magiskt. Vi vuxna tänder våra ljus och tänker på våra döda, kära. Bee tänder sitt ljus och tänker på hur spännande det är där i mörkret. Att få tända sitt ljus, och några till runt omkring som har slocknat. Alldeles själv.

Jag fick den allra finaste Halloweenpresent. Ugglan som Bee och hennes pappa gjort. Huvudet är en bit av en äggkartong där ögonen och näbben är baksidan av kartongen. Kroppen är en bit frigolit, benen kvistar som fästs i frigoliten och surrats med piprensare, klorna är glasspinnar och fjädrarna är pappersbitar som klistrats omlott. Och så förstås fjäderöronen som gör att den ser så full i sjutton ut. Ett konstverk.

.


26 oktober
Titta det snöar. Om än i små burkar. Bättre det än att det börjar snöa ute. För ännu njuter vi av ett fantastiskt höstväder. Vissa träd står i ljusan låga färgmässigt, medan andra fortfarande har kvar sina mustigt gröna blad trots den sena årstiden.

Men just den här dagen ignorerar Em och jag det fina vädret, stannar inne och ägnar oss åt att fixa snöstorm i små universum skapade i syltburkar. Det blir fint. Och än så länge räcker det bra med snöstorm i glasburk.



9 oktober
Kastanjetid, vacker höstdag, fint sällskap, skaparlust. Promenaden med Em – entusiastisk fyraåring med hoppsasteg – styr mot parken med kastanjeallén. Ems lila hjärtmått fylls till bredden med blanka, sammetsmjuka nötter. Luften är så klar, parken så vacker och sällskapet det allra bästa. Jag och Em planerar stordåd med skatterna.

Och fina blev de. Em målade, dekorerade med pärlor, ögon, glitter, konfetti... Varsamt la hon ner de färdiga kastanjerna i små hemgjora askar på en bädd av mjuk tyg. En till mamma, en till pappa och en till farfar. Gåvor att avundas.

Min samling av kastanjemyror fick sällskap av en liten glimmande skalbagge dekorerad med glitterlim och påklistrade ögon.

Em ville vara fin när vi gick till parken. En av utklädningskjolarna passade bra för ändamålet, tyckte hon. Här kan du se hur den är gjord.

25 september
I dag har jag ett litet tårttema. Em och jag har nu under en ganska lång tid jobbat med cernitlera. Det har blivit blommor, frukter, grönsaker men också tårtor och bakelser i långa banor till dockskåpet. Det är så roligt att dekorera dem med små små jordgubbar, blåbär och hallon, tycker Em.

När jag hämtar Bee på dagis har vi en ritual. Vi plockar bär, kottar, pinnar, nötter, stenar – vad vi hittar på väg till lilla parken. Där stannar vi nämligen alltid en stund för att göra ”vår” tårta i sandlådan. Bee dekorerar med vad vi hittat och den blir alltid så stilig.

Nu tänker jag överraska Bee med den här tårtkudden som jag sytt. Jag tror att hon kommer att gilla den. Jag tycker den ser riktigt god ut. Men den är också mjuk och gosig att luta huvudet emot.



11 sep
Denna höstdag, varm, mild och solig blir den perfekta Skansendagen. Men först ska Em och jag pyssla ett par timmar för att slutföra ”planteringen” av dockskåpsträdgården. Vi jobbar i cernitlera (vilket Em aldrig verkar tröttna på) gör blommor och krukor som ska pryda sin plats på den gröna gräsmattan” . För att stjälkarna ska bli stadiga bakar vi in en tändsticka som styrsel.

Efter en halvtimme i ugnen var blommorna hårda och kunde ställas ut till beskådan. Vi blev mäkta stolta över vår stiliga trädgård.

Så Ems debut på Skansen. Jag var glad att få vara med och se hur Em reagerade över djurlivet där. Vi vuxna, som varit där många gånger genom åren, tyckte nog att det var för få djur som visade sig. Björnarna gick in i grottan, vargen var gömd, ingen utter syntes till, ugglorna smälte in i bergväggen, aporna var inne och akvariet var stängt.

Men Em älskade Skansen ändå. Sälarna fanns ju. Hon blev salig av lycka när de visade sig. Och de små grisarna, älgarna, påfågeln – så fin tyckte hon, bisonoxarna och faktiskt en lokatt som låg och gonade sig på långt håll.

Jo, då, Em var mer än nöjd. ”Kan vi inte gå hit igen snart?” undrade hon förhoppningsfullt.

7 sept
I går trotsade jag och cirka 14 999 personer regnet för att delta i manifestationen ”refugees welkome” på Medborgarplatsen i Stockholm. 15 000 personer i ösregn, som vill välkomna flyktingar till Sverige, kändes mäktigt. För mig som bor nära, var det ingen större bedrift att närvara, men alla de tusentals förortsbor som strömmat till måste man ge en eloge. Solidaritet och medmänsklighet finns verkligen.

Nu är det ju så att det här är en farmors ”pysselblogg” så därför kan det bli lite tvära kast ibland. Nu mot det lättsamma.

Jag har tidigare tipsat om rimorden med respektive bilder som man sätter upp på kylskåpet. Em tycker det är kul att para ihop orden med rätt bild. Men vi behöver ständigt fler ord och bilder. Därför har det blivit en vana att vi tillsammans kommer på nya rimord.

Jag ritar upp de nya rimbilderna med svart tusch, scannar in dem i datorn och visar Em hur det går till att färglägga dem i photoshop. Eftersom Em, snart 4, 5 år ”kan själv” har jag – med viss tvekan – låtit henne försöka färglägga själv. Eftersom snart inget förvånar mig med dagens barn så kan jag bara konstatera att nu är det Em som står för färgläggningen, och det gör hon bra.

19 augusti
Nyss hemkommen från sommarens resa med min vän Lady och hennes Lufsen återupplever jag de strålande, glimrande dagarna, och kvällarna, på nytt i minnet. Gotland, Sudret och de välkända platserna vi längtat till: cykelturerna utefter havet till den långa sandstranden där vi nästan är helt själva, den njutbara utflykten till Körsbärsgården, de magnifika solnedgångarna på västsidan, Hoburgsgubben, ( i år med gul näsa) som är en oväntat liten rauk bland de övriga stora, en bärs i solskenet på Holmhällar, sista spelningen för sommaren med Hamra kapell på Hamra krog...

...och en och annan överraskning, såsom ”Porträttro” utställningen i Vänge gamla skolträdgård. Helt magiskt. Roma kloster, räkmackan i Djupvik, Lufsens extraordinära pyttipanna...

Och alla dessa får och som en följd därav, lador överallt som säljer konsthantverk av fårskinn. Jodå, vi var inne i några. I en av dem hittade jag nyckelringen med det genialt enkelt gjorda fåret. Det köpte jag till Bee som älskar mjuka ulliga ting. Jag köpte också en påse spillbitar av ull som jag använde till att göra mitt eget gotlandsfår. Den mjukt rundade stenen från stranden på västsidan fick bli kroppen.




8 augusti
En sommarvecka med en 4-åring är ett äventyr – en intressant balansakt. Så mycket sprittande livslust, ett aldrig sinande ordflöde, outtröttlig skaparglädje, men så plötsligt och fullständigt överraskande ett raseri över någon liten bagatell . När frustrationen blir för stor för fyraåriga Em meddelar hon att hon vill vara ifred och går in i sovrummet och stänger dörren.

Men inte dröjer det länge förrän dörren öppnas och ut kommer en glad liten pratkvarn beredd på nya roliga utmaningar. En långsint fyraåring existerar nog inte, tack och lov.

Under veckan har vi gjort roliga utflykter och många fyndiga pyssel tillsammans. En av dagarna ville Em göra ett trollspö. Ett likadant som hon sett att Bee har. Alltså begav vi oss ut i stora parken för att leta efter bra pinnar.

Hemma igen hällde vi ut en påse glaspärlor i olika storlekar på bordet. Jag smetade på ordentligt med lim på pinnarnas övre del och Em tryckte fast pärla för pärla tills hon var nöjd med resultatet.

När Em sedan var prinsessa och fe använde hon sitt spö till att önska idel goda ting. Men när hon var den onda drottningen (så gjorde vi masken) då trollades det fram ”läskiga” ting såsom spindlar och ormar.

Jag gjorde också ett trollspö. För visst kan vi alla behöva trolla ibland. Både onda och goda ting.



31 juli
Regnet strilar, flödar, piskar. Dag efter dag. Men inte får det hindra oss luttrade nordbor från att njuta sommar. Med stövlar, regnrock och paraply tar vi oss an de blöta, men ack så vackert, mustigt, gröna sommardagarna.

Väl utrustade och med picknick-korgen noggrant packad, stövlar jag och Bee varje vecka iväg till stora kvartersparken. Inte räds vi blötan. Lite uppehåll är det faktiskt stundtals. Regnar det för ymnigt passar vi på att bulla upp ur vår korg under taket i parken. Saft, kaffe och bullar.

Parken som ligger ett par kvarter från Bees hem har djur som tema. Där finns de gulliga kaninerna som Bee förtjust matar med blad som de tacksamt mumsar i sig. Där finns hönorna och den kaxiga tuppen Felix. Men där finns också fint utformade djur av trä som barnen kan sitta, klättra och gunga på.

Jag inspireras av djuren i parken. Handdockan – Kalle kanin – gjorde jag efter en av våra parksejourer. Kaninerna i filt är av tidigare datum, men här tipsar jag om dem igen eftersom jag har ett kanintema här i dag.

Men nu grunnar jag på att ” härma” de fint gjorda trädjuren i parken. Nej, jag kan så klart inte få till sådana konstverk, men kanske små naivistiska trädjur inspirerade från” Bees park”. Jag klurar.




6 juli
Ems docka Lill-Em har flyttat hem till mig. Men Em hade inte tänkt på att hos mig saknades det viktigaste i en dockas tillvaro, nämligen sängen. Turligt nog hittade vi en kartong som passade perfekt. Vi dekorerade kartongen med små glittrande hjärtan och Em klippte till lite tygbitar som fick bli sängkläder. Det fick duga så länge.

Men nu smiddes planer. Jag gjorde iordning en ”syram” genom att häfta fast ett tyg kring en vanlig träram. Em fick lite garner i olika färger som jag hjälpte henne att trä på nål. Därefter sydde hon det fina mönstret som sedan blev Lill-Ems kudde.

Själv botaniserade jag i garnkorgen, plockade fram restgarner i knalliga färger och påbörjade det som så småningom blev Lill-Ems ”karamelltäcke”. Nu är Em nöjd med sin namnes sovplats.





28 juni
Tänka sig att sommaren kom till slut. Lyckligtvis och lägligt nog precis till Bees treårskalas som firades för andra året i rad i deras lilla kvarterspark. Smyckad med ballonger och vimplar och med solglittret spelande mellan bladverken blev den lilla parken en magisk idyll.

Annat var det på midsommarafton när regnet öste ner och vi ändå tappert klafsade iväg till stora parkens midsommarfirande. Bee som fick nog redan från start av allt ståhej, satt gömd i sin vagn med regnskyddet över huvudet. Först när spelmännens instrument klingat av och de regnklädda barnen med dito paraplyförsedda föräldrar skingrats, tittade Bee fram under sitt gömsle.

Men nu sken solen, dagiskompisar, farmor och farfar och idel glada vänner, både vuxna och barn njöt av en sprudlande Bee som storögt och lyckligt öppnade paket efter paket med bästa vännen Isa som bisittare. Sång och musik, lek och stoj. Bättre kunde det inte bli.

Jag tycker det är kul att göra djur, (adresser) som jag fäster på paketen. Så också den här gången. Eftersom mitt paket till Bee innehöll ett spelande skrin med en dansande apa, tyckte jag det passade bra med en glad apa som jag hängde fast med svansens spiral i paketbandet. När Bee fyllde två år hade jag gjort en igelkott på paketet. Den har hon kvar än. Titta här hur jag gjorde.



9 juni
Em och jag haft en ganska lång skaparperiod med ”leror” av olika slag. Vi har gjort pärlor som räcker till många arm- och halsband. Vi har gjort skålar, muggar och tallrikar till dockskåpet och många läckerheter såsom frukter, grönsaker, tårtor, bullar, saftflaskor osv i miniformat.

Nu var det kalasdags för skåpets alla inneboende. Em dukade upp, bjöd in och bordsplacerade det förväntansfulla minifolket. Hela 23 stycken blev det med alla små dockor, nallar och husdjur som bebor dockskåpet. Men, ack! Nu räckte ju inte faten, och skedar hade vi inte tänkt på.
– Men farmor, sa Em, det gör inget för nästa gång jag kommer till dig så gör vi 23 skedar.
Undrar hur man får till små skedar av cernitlera?
Nu fick det till nöds bli överdimensionerade skedar från besticklådan.
– Kul kalas, sa Em.

Min gård är världens bästa för små barn. Det är en stor innergård, där man kan cykla, spela fotboll, picknicka på gräsmattorna, klättra, leka kurragömma och till och med plocka lite blommor. I alla fall maskrosor. Både Em och Bee älskar att vara där ute.

Em har fått en sparkcykel som hon har hos mig. Den får hon använda på gården. Det är helt perfekt att pausa i pysslandet och öva balansen på två hjul på gården, som också har små backar för lagom fart. Tryggt och säkert innan färdigheten sitter.

18 maj
Det första Em och Bee gör när de kommer till mig är att hämta sina ”kullådor” och kollar in vad nytt som hamnat däri. Sen blir det till att klippa, klistra, måla och rita. Härliga skapelser kommer till av glitterlim, paljetter, tygbitar, lera, garn... De älskar det. Jag med.

När Em var hos mig senast hade jag köpt en ”modellera” som heter Silk Clay, i fluorescerande färger. Det blev succé direkt. Cernitleran vi brukar använda är så trög att jobba med. Men ”silken” var lätt att forma och härlig att jobba med. Em gjorde massor med pärlor och skålar med frukter och grönsaker till dockskåpet. När alstren torkat i rumstemperatur (tar något dygn) känns de nästan lite skumgummiaktiga. Em gjorde det fina armbandet av pärlorna som torkat.

Jag som fortfarand är glatt överraskad av det för mig nya enkla sättet att göra tofsar fortsätter mitt virande.Den här gången blev det en liten tufsig clown.




7 maj
Bee har gått på dagis drygt ett år. Jag hämtar henne en dag varannan vecka så att vi får lite egentid innan hennes mamma och pappa kommer från jobbet .

Hon har trivts bra på sitt dagis, men eftersom hon har en lite avvaktande personlighet så är det först nu det lossnat ordentligt för henne. Jag blir lycklig när jag kommer till förskolan och på håll ser hur hon nu på ett helt annat sätt än tidigare leker, rasar, skrattar och tar för sig.

Vi stannar i lilla parken, blåser såpbubblor (som jag alltid har i väskan), bygger sandslott i sandlådan och stensätter fasaden, sitter i lilla huset och äter en frukt eller lite russin. Vår ritual.

Hemma hos Bee får jag inspiration. Där finns alltid nya fantastiska skapelser som Bee och hennes konstnärliga pappa har tillverkat tillsammans. Den här gången visade Bee mig sitt magiska trollspö. Grenen som de klistrat på massor av blänkande pärlor. En sån vill jag ha.

Inte fullt så magiska är mina ormgrenar, men de är snygga och blir fina som blompinnar.



30 april
Fyra år, en sekund och en evighet sedan, i vårens första spröda knoppning , tog livet sin början för det lilla mirakel som blev mitt barnbarn. Ibland känns det som alldeles nyss den ofattbara lyckan drabbade mig, när jag höll Em i min famn för första gången.

Men nu fyllde hon fyra. Det blev kalas; tårta med ljus att blåsa ut, sång och fyrfaldigt leve. Där var Uma 4 månader, gammelfarmor 86 och alla vi däremellan. Fiskdamm, glam och lek. Långkok, saft och bubbel. Blommor och presenter. Det var pussel och spel, det var färger och dockor, det var Frost och Hello Kitty...

...men stjärnögd blev Em när hon öppnade paketet med klänning och thigts. Av åkte mumintröjan och grodbyxorna och på åkte thigts och klänning med fart. Smittande, sprittande hoppsasteg och dans så klänningen böljade. Spontan, oförställd fyraårsglädje av ett mjukt paket.

25 april
Jag fortsätter att experimentera med hemgjorda små lådor. Nu har jag hittat ett sätt att göra hjärtformade små askar. Tänker att Bee, som älskar hjärtan i alla former ska få några att ha i sin ”kullåda”. Mycket fina att lägga små saker i, tex alla små pärlor som hon gör halsband och armband av.

När Em var hos mig i helgen och såg de små lådorna ville hon absolut också ha några. Hon valde två stycken, en rosa ask med gult lock och en gul ask med rosa lock. Men hon tyckte att de var lite ofärdiga. Därför klistrade hon på fina glänsande pärlor på det gula locket och klädde den rosa botten med ett glittrigt grönt tyg från sin tygpåse. Den gula asken klädde hon med rosa ”pälstyg” som hon tyckte passade bra till de pärlor av cernitlera vi gjort under dagen.



20 april
Solen skiner men vinden viner. Än är varma kläderna på. Men tjocka vintermössan är utbytt. Jag har stickat ett gäng bomullstoppluvor i glada färger som Em väljer mellan nu när det börjar våras. Hon fyller snart fyra och är fortfarande glad åt mina hemknåpade alster. Man får passa på.




9 april
Nu väcker de mig i gryningen. Fåglarna. Med de vackraste sånger. Kan det var bofink? Eller kanske rödhake? Definitivt inte koltrast. Den kan jag. Behagligt låter det i alla fall så det gör inget att jag vaknar. Lyssnar en stund och somnar strax om igen. Nu är det faktiskt vår.

Och till våren och fågelsångens ära, pysslade jag ihop de här kaxiga tofsfåglarna. De sitter på fönsterbrädan med sina långa ben nonchalant dinglande över kanten. Kul och lätta att göra med hästskoknepet.



6 april
I år inföll påsken ovanligt tidigt. Vårkänslan, den försiktigt spirande förväntan, snart..., kanske..., uteblev när jag tittade ut på den gråvåta, snögloppande verkligheten. På fönsterbrädan dock, kvistar från syrenen som farfar´n förärat. Med utslagna, kaxigt gröna bladrosetter, och början till små syrenblomknyten. Ett litet naturens mirakel i köksfönstret.

Påskaftonsbuffén – en av årets bästa tycker jag – dukades upp och intogs av mig, Bee, mamman och pappan. Bee fick traditionsenligt (började förra året) en överraskningsboll med små saker inlindade. Bland annat den lilla dockan jag gjort till henne dockskåp. Allteftersom bollen lindas upp poppar små presenter fram och som sista överraskning i bollen en liten påse med favoritgodiset. I Bees fall chokladdoppade ”nonstop” i olika storlekar. Mycket uppskattat.

Em och hennes pappa kunde inte vara med i år. Men Em får naturligtvis sin överraskningsboll nästa gång vi ses. Med en liten påse med geleägg, hallonbåtar och ”pepparkakskarameller” som slutkläm.




25 mars
Det är våffeldagen i dag. Maria bebådelsedag. Hm, hur gick det till egentligen? Hur som helst så var det den här dagen som ängeln Gabriel meddelade jungfru Maria att hon mirakulöst nog var havande och skulle föda ett barn om nio månader.

Mina små högst jordiska mirakel, Em och Bee bjöd jag på våfflor redan för några dagar sedan. Ingen av flickorna hade ätit våfflor tidigare , så det blev deras debut. Förtjust konstaterade de att denna läckerhet också har hjärtform. Bee har älskat hjärtan av alla de slag sedan hon var liten. ”Hjärtor” har vi rita, målat och klistrat i oändlighet tillsammans.

Här är ett litet påsktips i sista minuten. Små ägg till påskriset som man gör genom att linda garn eller papper doppade i tapetklister kring en uppblåst ballong. Fint blir det.




19 mars
I helgen som gick fick jag ett helt dygn tillsammans med Em. Det hade jag sett fram emot. Men det förpliktar. Em, snart fyra år, hade nämligen ett krav. Melodifestivalen, och att få rösta på Kvinnaböske!

När vi satt där bänkade i soffan, Em med pyjamasen på under mystäcket och lördagsgodiset inom räckhåll, tänkte jag att med det sällskapet kan även jag njuta av spektaklet.

Men vi hann med att pyssla ganska rejält under dagen. Em ville bland annat göra collage med sina små klippta tygbitar. Det har nu blivit en rejäl samling. Hon älskar att ta fram sin tygpåse med stuvbitar och klippa små, små bitar med ”vassa” saxen och lägga dem färgvis i små kartonger. Jag ritade konturerna av trädet här ovan, Em penslade på klister innanför konturen och duttade på små tygbitar. Gräs och himmel fick det också bli. Påsktuppen gjorde jag.

Eftersom det snart är påsk så tipsar jag om mina små påskharar av filt som kan bli dekoration på påskbordet, eller varför inte, hängas i påskriset.



8 mars
Kvinnodagen. Lite pompös får man vara en sådan här dag: jag önskar innerlig att alla flickor – tjejer som nu växer upp ska få uppleva en värld där alla har samma rättigeter och möjligheter oavsett kön och bakgrund.

Mina små tjejer Em och Bee, går från klarhet till klarhet. Nu har det byggts små hus. En hel kåkstad. Ja, Bee som fyller tre i sommar har inte byggt själv men har med liv och lust befolkat husen, medan Em som snart fyller fyra minsann har varit sin egen”byggherre”. Med stor koncentration och lite hjälp har hon gjort det granna gröna huset.

Husen på den gröna ”gräsmattan” är gjorda efter samma mall som finns att skriva ut på gör husen så här-sidan.



26 februari
Oj, tiden rinner iväg. Nu har jag sett att det har börjat påskskyltas i butikerna här och var. Då är det nog dags även för mig, att ha något lite påskpyssel på denna sida. Jag bjuder därför på den här ulliga påskhare(kanin)mamman med sitt lilla barn.

De är gjorda av tofsar som jag, nu för tiden när jag lärt mig ”hästskoknepet”, gör fort och enkelt. Med ett lite lockigt yllegarn som jag hittade i min ärvda tygkasse blev de ganska fina.

Är du sugen på mer påskpyssel så har jag tidigare lagt ut ruvande rut att ha på påskbordet, fula påskkäringen att hänga i fönstret, tuppar av rundstav och förstås lite om hur man kan dekorera äggen.





14 februari
Alla hjärtans dag minsann. Fånigt, kommersiellt påhitt. Men okej, för mig gav dagen skäl för namnet. Jag fick ett helt dygn tillsammans med Em. Hon sov över och jag fick vakna på alla hjärtans dag med ett litet barnbarns piggögda, uppfodrande: gå upp nu, farmor så vi kan pyssla. Sämre kan dagen sannerligen börja.

Och pysslar gör vi. Em är så inspirerande eftersom hon är full av lust och går in i skapandet med stor entusiasm. Vi bollar idéer och många nya” innovationer” kommer till i ”pysselhörnan”. De här kubdjuren hjälptes vi åt med. Em var noga med att hennes katt skulle vara vit. Det blev katten snövit.

Efter två dagars intensivt pysslande kändes det ändå fint att få återbörda flickebarnet till pappan så att farmorshuvudet fick lite vila. Och, naturligtvis, köpte jag med ett fång röda tulpaner. Det är ju trots allt Alla hjärtans dag.

5 februari
Em och Bee har en låda med kylskåpsmagneter som går ut på att man ska para ihop ett djur med dess rätta ben. Båda flickorna tycker att det är roligt. Men jag har funderat vidare och utvecklat idén för att det ska passa lite större barn som har börjat intressera sig för bokstäver och ordljud. Jag gjorde ett kylskåpsmagnetrim.

Min idé går ut på att barnet ska kunna para ihop ett ord med den bild som rimmar på ordet. Så här kan det gå till: Den vuxne tar ett ord, läser det högt och sätter fast det på kylskåpet. Barnet testar sig fram till rätt bild och sätter upp den intill ordet.

Om du tycker det verkar krångligt att hitta på så har jag lagt ut både ord och bilder på en länk som du kan skriva ut, klippa ut och klistra på kartong.
Kolla Här nedan:

rimbilder




27 januari
Bee 2,5 år har en finmotorik att avundas. Hon har blivit expert på att trä halsband. Hon prickar in pärlorna, stora som små, med stor precision, på fiskelina eller på tunt gummiband trädd med nål. Ju fler halsband, desto bättre, tycker hon. Därför har jag alltid ett förråd av olika sorters pärlor som hon kan hänge sig åt när hon kommer till mig.

Mina hemgjorda pärlor gillar Bee för att färgerna och mönstren är så distinkta. Papperspärlorna fungerar bra att blanda med köpta, glittriga pärlor.

Bees hängivna smyckedesignande inspirerade mig till att göra armbanden av knappar. Jag har ”ärvt” en hel låda full, så det kändes kul att göra något av dem. Passar bra i Bees och Ems ”utklädninglåda”.



22 januari
Nu ligger snön så vit på marken, träden, taken... och det snöar på. Kanske får vi behålla den rena vita känslan en stund. Barnen på gården var rusiga av lycka i morse. På väg till skola och dagis måste de bara rulla sig i snön en stund, känna på den, krama den, kasta den. Jag unnar barnen några riktigt snörika veckor, trots att jag får låta cykeln stå.

Promenerar till min arbetslokal omsluten av den mjuka, dämpande känsla som ett ymnigt snöfall framkallar. Min promenadväg till arbetet är vacker, vilket är lätt att glömma eftersom jag i vanliga fall susar fram på min cykel.

Känslan av nysnö triggar igång lusten att klippa snöflingor i vitt papper. Det roliga är att inga blir likadana, precis som verklighetens snöflingor. Visserligen har snöflingor (inte mina) sex kanter, men i övrigt ser alla olika ut. Fantastiskt att tänka sig.



15 januari
Ishalka. Försiktigt stapplande, tar jag mig , liksom de flesta andra, fram på trottoarerna. Alltför många har de här dagarna druttat omkull och hamnat på akuten. Skulle önska att jag vågade vara lika resolut som den gamla damen som med sin dramatenvagn lugnt spatserade på den isfria remsan mitt i gatan, obekymrad om de köande bilarna bakom henne.

I helgen däremot var det en riktigt fin vinterdag då snön låg vit och fluffig på marken och snöflingor dansade ner från skyn i lagom takt. Jag och Em åkte pulka i ”stora” lilla backen på min gård och Ems kinder färgades vackert röda av kylan och fartens eufori.

Inne i värmen igen berättade jag för Em om de allra enklaste ”dockorna” som jag sett Bee och de andra barnen på hennes småbarnsavdelning på dagiset gjort. Väldigt ”basic” med en flörtkula som huvud och en bit tyg över som man knyter ihop med en tråd. Em ville göra en egen docka, så vi skred till verket. Em valde ett rosa, blankt tyg till sin docka. Eftersom Em nu kan knyta knutar så klarade hon att göra dockan nästan alldeles själv. Bee säger visseligen att den ”dockan” hon gjort på sitt dagis är ett spöke, men Em ville lägga till både ögon och hår, så de vi gjorde blev definitivt dockor.

Titta här, nu är det också kul med klippdockor.

8 januari
Mitt nya år började med att jag måste rensa avloppet i badrummet. Både Em och Bee älskar att stå vid handfatet och leka, plaska, ösa och hälla – länge, länge. Och nu var de i antågande. Så stoppet måste åtgärdas snabbt. Det hjälpte inte att jag skruvade isär allt som gick att skruva isär och gjorde rent. Mer måste till. Då rekommenderade den förträffliga järnhandeln mig att köpa ett rensband. Och se, nu rinner det som aldrig förr. Nu kan de plaska i handfatet så länge de vill, och jag har ett rensband att ta till om det kniper.

Jag har tipsat om de hemgjorda askarna några gånger. Nu gör jag det igen. Det är ett roligt pyssel att få till dem snyggare och snyggare. Och att använda dem på nya sätt; som här som små tröste/gladaskar att ge bort till någon behövande. Em och Bee är för små för att själva vika askar men de gillar mina i olika mönster som de använder till att lägga små saker i; pärlor, stenar, hårsnoddar, armband...